Månad: juli 2013

Här kommer de första bilderna! Fem pojkar och fyra flickor. Fyra svarta killar och en vit med svart runt öron och ögon. Två svarta, en guldfärgad samt en vit tjej-
(Misstänker att det kommer fler foton framöver! (P)

Klicka på dem går ju som vanligt!

Bubblan och alla småttingar mår bra. Bubblan är jätteduktig och väldigt tålmodig med sina små ”sugproppar”. Hon tycker det är väldigt skönt med små pausar från dem för att gå ut i skogen och kissa och bara vila från dem en stund. Väl inne igen drar hon målmedvetet mot valplådan och sina små underverk igen. Hon äter lite dåligt och vi får stödutfodra med majsvälling som hon ändå verkar tycka om. Det blir ändå lite mamma-valpfoder och lite pannkaka som går ned. Vi är lite oroliga hur maten räcker till åt alla de små och har beställt hem lite specialkäk till dem med, ett slags modersmjölksersättning för hund.

De bajsar mycket när de är nio stycken 🙁  Det blir många ombyten och bäddningar i valplådan och tvättmaskinen får också arbeta för högtryck. Allt verkar vara i sin ordning och vi försöker se till att alla ska få käka hos Bubblan ungefär lika mycket. De minsta av valparna ser vi till att de får lite mer.

Under första natten hade matte och jag vaken-vakt vid Bubblan, jag tog passet 02.30 till 08.30. Det hände inte mycket dramatiskt utan det var som sagt mest att se till att demokratiska regler följdes vid mjölkautomaten 🙂  Om någon undrar om det var svårt att hålla sig vaken, så är svaret att detta var bättre än att kika på bästa filmen i TV! Dessutom kan jag meddela att kaffe och en påse M&M ”is da’ shit”!

Man förvånas över hur mycket som finns medfött i generna, hur kan Bubblan kunnat veta hur hon ska göra? Hon sköter sig alldeles ypperligt! Vår kloka tålmodiga lilla Bubbla…… Hon håller på och tvättar och masserar dem och de trillar runt hej vilt när hon slickar dem för de är ju så små. Vi har vägt idag igen, tagit kort på dem (kort kommer inom…kort, hehe) och gett dem temporära, beskrivande namn för att kunna prata om dem oss emellan. Det är många att hålla koll på. Men, som sagt, det är interna namn och vi meddelar deras namn efter dopkaffet (C)

 

Idag är en dag vi sent ska glömma. Bubblan hade mått lite dåligt på natten och Matte, som sov på en luftmadrass intill hennes valplåda var ute med henne flera gånger. Vid 8-tiden gick jag ut med henne och såg att när hon skulle göra ”nummer två”, så rörde sig hela kroppen som i en vågrörelse. Jag sade när vi kom hem att jag anade att något var på gång. -Mycket riktigt, en stund senare satte allt igång. Första lilla killen kom ut med rumpan först och Bubblan hade absolut noll i kraft att hjälpa till med födseln, nästan obefintlig krystning. Tyvärr blev denna lilla valp hängandes för länge halvvägs ut, så den kvävdes då navelsträngen ströps av. Vi försökte hitta liv i den en stund, men akutringde vår veterinär som sade till oss att snabbt komma. Snabbt som ögat lastade vi in Matte, Bubbla och valp i bilen och åkte till mottagningen. Vi kunde där tyvärr bara konstatera att denna lilla varelse inte gick att rädda.

Sedan hände det liksom inte mer. Bubblan låg bara och flåsade och inget hände. Veterinären fattade beslut om att ge kalk och oxytocin via sprutor så att det skulle ”sätta fart”. Detta gav snabbt resultat så det föddes fram en vit hanvalp med svarta öron och svart runt ögonen. Jättehärligt tecknad.  Sen kom en svart hane med lite lite vitt på bröstet och någon liten markering på bakfötterna. Sen kom det en helsvart tik med lite vitt på hakan och bröstet.  Det här tog lång tid, cirka fyra timmar sen första valpen därhemma.

Eftersom detta typiskt nog skedde på en tisdag, var det den veckodag i veckan som veterinären stänger sin mottagning i Lerum vid lunchtid för att hålla sin ”filial” öppen i hemmet i Bollebygd på eftermiddagen.  Röntgen togs för att se hur många valpar som fanns kvar, för att fundera över om vi skulle åka hem och försöka fortsätta valpningen hemma eller följa med till Bollebygd. Bilderna visade att det var två eller tre kvar plus en på väg nära födsel. Med den fasa vi kände efter att ha förlorat ”nummer ett” hemma, valde vi att åka med till hans mottagning i hemmet.

Någon kanske tror att resan till Bollebygd gick lugnt och smärtfritt? -Glöm det! På krokiga Härskogsvägen kom efterbörden av två valpar som dröjt sig kvar efter de små senaste underverken ploppat ut. Strax före Bollebygd kom en valp till! Detta kan vi kanske kalla en snabb födsel då det skedde på motorvägen R40 i 145km/h. En vacker, nästan guldfärgad liten tjej (som fick det temporära namnet ”Goldie” pga sin färg.). 🙂

Innan vi gick in fick Bubblan en liten kisspaus och det verkade som nästa lilla gynnare skulle komma där utomhus. Fem minuter efter hon kommit in var det dags IGEN! Valp nummer sex(!) såg dagens ljus, en svart liten tjej med lite vitt på bröstet och lite vitt på alla fyra fossingarna.

Sedan var det åter lugnt…….
I en timme………

Nummer sju (7) kom fram. Detta var en helsvart kille med några vita skäggstrå på hakan, precis som husse :-$  Så avslutades raden av de småbubblor som visat sig på röntgenbilderna. Vi lät Bubblan vila i en timme, sedan gjorde veterinären en undersökning och sade att alla nu var ute. Dock var livmodern lite svullen och Bubblan fick en injektion med antibiotika mot detta. Vi lastade sedan in detta stora gäng i bilen; Matte, Bubblan och sju småbubblor. Hemresan gick betydligt långsammare än resan dit kan meddelas…… (H)

Vi bäddade rent i valplådan för Bubblan och de små. Plösligt säger Matte: -Kom, det är något som inte stämmer här. En valp YTTERLIGARE! Denna kom som den första, med rumpan först. Nu visste vi att så fort tillräckligt mycket av valpen var ute för att kunna få tag i, skulle fosterblåsan punkteras och valpen dras ut. Det gick jättebra! En helvit tik, också bedårande! Medan Matte sedan var ute på ett litet ärende satt jag och kikade lite i valplådan. Fantastiskt, ÅTTA små underverk.

-Men, vad gör Bubblan? Vad är det som händer? Jo, tro det eller ej, en NIONDE valp kommer fram och JAG fick vara barnmorska! Matte dyker samtidigt upp i dörren och får också se när Bubblan gör denna nykomling ren och torr. Denna lilla valp var en helsvart mycket fin hane.

Nu sitter vi och stirrar fånigt. Kan det bli såhär? Är det klart nu?  Kommer Bubblan att klara av att ta hand om nio valpar? Just nu är hon chockad och totalt utmattad.   Vilken dag….

Nedan bilder från dagen, den sista med hela stora gänget, bilderna är som vanligt klickbara!

 

Nu är det nog inte lång tid kvar innan de små valparna kommer, det handlar nog bara om timmar så under natten tror vi att det kommer igång. Bubblan flåsar som besatt och har det väldigt jobbigt. Det är dessutom varmt och vi försöker nu på kvällskvisten sänka innetemperaturen så gott vi kan. Hennes mage är nästan groteskt stor, tuttarna växer nu för varje timme och tuttraden färgas rosa. Hon har flämtat med microsmå andetag i princip hela dagen och den temperatursänkning som hundar får innan valpning har infunnit sig. Hon vill absolut inte gå ut, utan måste nästan tvingas ut för att få något kiss-avbrott i sitt förarbete.

Hon har svårt med aptiten, nu är vi glada om hon äter något överhuvudtaget. Det har idag blivit någon pannkaka, två skivor rostbiff samt lite köttfärs spetsat med kalktillskott. Det är nog så fullt i buken på henne att det liksom är stopp.

Medan husse var i Småland under helgen har Bubblan fått sin valplåda på plats, matte har bäddat upp till henne och vi turas om att sällskapa prata med, och uppmuntra henne. Hennes syster Beda, som är en katt(!), tittar långt efter Bubblans låda och är nog lite avundsjuk på den uppmärksamhet Bubblan fått av oss och på den märkliga låda husse byggt. Kliva upp och ligga en stund hos Bubblan är också mysigt.

Vi har nu plockat fram allt det där vi läst att man ska ha vid valpning. Allt från massor med dagstidningar, frottehanddukar, sax, hushållspapper, hushållsvåg, druvsocker och välling till Bubblan samt en hel massa andra tillhörigheter.

Så kommer några bilder. Detta inlägg blir nog det sista innan vi vet resultatet av valpningen. Håll gärna tummarna för att allt går bra för Bubblan och hennes valpar! Mer info kommer, som det så vackert heter…..

(…och som vanligt är bilderna klickbara om Ni vill se dem större!  😉   )

 

 

 

 

 

 

 

Nu med cirka 10 dagar kvar innan valparna kommer går vi mest och bara ser till att Bubblan har det bra. Det har varit rena värmeböljan de senaste dagarna och vi gör allt för att inte Bubblan ska plågas för mycket av värmen. Bubblan ligger mest och vilar på dagarna men är lite piggare på mornarna och kvällarna då det inte är så varmt.  Hon följer med oss till sjön när vi ska bada men nöjer sig med att stå i med fötterna, vilket är hundens nedkylningssätt. Vi brukar blöta ned henne lite på ryggen så att den lilla vind som kommer kyler ned henne en aning.

Hon ökar fortfarande något alldeles väldigt i format och andningen låter ibland lite ansträngd. Vi kör nu med ”mamma&valp-mat” spetsat med danska Ultimate som också innehållsmässigt stämmer väl in på vad en hund i hennes tillstånd ska ha. Detta Ultimate hittade vi hos en Grand Danois-ägare som säljer detta foder och efter ett par provpåsar såg vi att Bubblan gillade denna mat. (Dock får hennes valpar inte bli stora som dessa Grand Danois  :-O ) Nu får hon väldigt lite ”gottit” på maten eftersom matlusten sviktar och det är viktigt att hon får i sig det hon och valparna behöver. Nu är hon uppe i nästan 28 kg och midjemåttet är hela 68,5cm, en ökning med 20 cm mot det normala.

I lördags, den 20:e juli, kände vi de första små tecken på liv i bubbelmagen. Vi kände att det var flera små fötter som tränade agility för fullt. ”Alldeles, alldeles underbart” som Askungen säger på julafton! Man ser på Bubblan ibland att hon undrar vad som händer i magen för plötsligt när hon ligger och slappar kikar hon snabbt ner mot magen, läggar tillbaka huvudet på golvet och viftar med svansen så det smäller i golvet.

Matte däremot, hon har FJÄRILAR i magen! Fjärilar kommer ju ifrån puppor och hundvalpar kallar man ju ibland för ”puppisar”, så nog finns vissa gemensamma beröringspunkter mellan Bubblan och matte 😉 . Nervositeten tilltar ju närmare den planerade dagen kommer.  Jag känner ändå att vi har gjort det vi kunnat, följt alla råd och regler vi kommit över och förberett oss och eventuella hjälppersoner så mycket som vi kunnat. Jag har konstruerat och byggt en valplåda åt Bubblan och hennes små underverk. Gjord med sidor som man knäpper ihop så att den ska gå att använda mer än en gång om inte småttingarna tuggar sönder den, men det får framtiden utvisa.

Eftersom att Bubblan kommit i i det skedet att bilåkning inte är tillåten stannar hon och matte hemma och sköter förberedelserna medan Husse själv får åka och hälsa på ”gammelhusse” några dagar i Kalmar. Efter valpning är det nog svårt att slita sig hemifrån ett tag kan jag ana………

Bubblans mage blir bara större och större för varje dag som går. Nu är hon knappa två veckor från beräknad nedkomst och det börjar bli ansträngade för henne. Det som Husse och Matte tycker är ”fint väder”, tycker Bubblan är ”jättevarmt” och hon söker skugga när vi är ute och pillar med saker på tomten. Husse slutför byggandet av valplåda så att Bubblan snart kan bekanta sig med den innan hon ett par dagar innan valpningen ska flytta in i den och börja bädda åt sig och de små nykomlingarna. Vi håller också på utomhus att klippa lite träd och buskar på vår udde vid sjön och Bubblan deltar gärna där också, men det är mest bara att hon vill vara där vi är. Hon hittar skuggiga, sköna platser åt sig och något ben som hon vill tugga på medan vi arbetar.

 

Så här ser Bubblan ut knappa två veckor innan beräknad valpning. Hennes jättemage gör att hon bara kan ligga på sidan……..

 

 

 

 

 

 

Kommer verkligen den magen att kunna dra in sig igen? Kanske blir det en massa löst skinn som på denna varianten?

 

 

 

 

 

 

Isåfall får vi väl investera i ett årskort på hundgymmet 😀

 

 

Hittade ett par ”elaka” klippbilder i kameran från första riktiga nerklippningen av Bubblan. Tur att Matte inte slutade i dessa mellanlägen eller att maskinen plötsligt ville säga upp sig och sluta fungera. Det hade inte varit skoj……. (eller….???) 🙂

Såhär efter ett par veckor efter bilderna togs kan vi i alla fall konstatera att pälsen som tur väl är kommer tillbaka som den ska. Hade hon inte blivit nedklippt såhär hade inte tovorna i pälsen försvunnit, utan suttit kvar. Nästa gång kommer det inte att bli lika hudnära eftersom underullen inte ska komma tillbaka efter första nerklippningen. Dessutom har vi nu nya skär med andra klipphöjder.

Skönt att vara korthårig när man ska bli mamma! 🙂

4-7/7 var vi på långhelg i Kalmar. Vi besökte gammelhusse som bor i Smedby, strax utanför staden. Bubblan var trött mest hela tiden, men hon verkar vara på gott humör då hon inte bara ligger och slappar. Medan husse och matte var på besök i staden, bl a på Kalmar marknad, låg hon hemma hos gammelhusse och vilade sig. Vi var på lördagen och hälsade på hennes kompisar Tindra och Basco och det tyckte hon iallafall var LITE kul, även om Vit herdehund-valpen Basco var lite VÄL leksugen och ville ha igång henne. Hon fick säga till honom på skarpen ett par gånger och det hela avlöpte sedan bra. Det var lite synd om Basco, han kämde ju igen henne och senast de träffades var hon ju jätterolig att busa med. Denna resa till Kalmar blir den sista för Bubblan innan valpningen. Enligt jordbruksverkets regler får en dräktig tik inte transporteras i bil de två sista veckorna innan valpning, ej heller under den första veckan efter valpning.

Hon blir nu bara tjockare och tjockare, när hon sitter ligger magen i marken. 🙁  Stackars liten…..  Efter att tidigare ha matvägrat, har aptiten kommit tillbaka ORDENTLIGT! Det har nästan bytts till matfixering och nu är vi ju väldigt noga med vad hon äterför något. Det blir nästan uteslutande riktigt helfoder och väldigt lite godsaker som korv och skinka som hon gillar. Det är ju viktigt att hon och småbubblorna får allt det de behöver 🙂

Ja, så här ser Bubblan ut 25 dagar innan beräknad valpankomst……