En liten Danmarkstur. Denna gång valde vi att åka med båt från Göteborg. Herning ligger ju ganska långt norrut i Danmark, så att åka via Öresundsbron hade varit ett sämre alternativ denna gång.
Vi har ju nära till Stenaterminalen i Göteborg, kanske fyra mil. Eftersom Sonja efter senaste turnén fortfarande satt i gips valde hon att, mot alla regler, att stanna kvar i husbilen med hundarna. Man får ju absolut inte stanna på bildäck under färd, men vi ansåg att det skulle bli för svårt att förflytta oss och hundar med hennes gipsklump runt foten. För att underlätta resandet lite hade vi placerat ut Bubblan hos fosterfamilj några dagar. Hon bodde hos familjen Härnvi och sin son Zorro.
Vi ankom till Fredrikshamn ganska sent och jag skulle leta upp en övernattningsplats direkt vid ankomst. Vi hade året innan besökt ett friluftsområde, eller kanske mer en park, där vi nu tänkte oss övernatta. Trots att jag vagt kände igen mig hittade jag inte dit. Vi trixade runt lite och stannade till slut vid en ”lussebulle”, alltså vid någon sevärdhet av något slag. Det var mörkt, fuktigt och dimmigt så vi såg inte så mycket av vart vi hamnat.
På fredagsmorgonen var det lite bättre väder. Det var fortfarande lite fuktigt och rått men i alla fall ingen dimma. Jag insåg att jag lyckats parkera precis i närheten av Bangsbo Fort! Det var ju spännande! Härifrån hade man en makalös utsikt över Fredrikshamn och Kattegatt. Detta fort anlade ockupationsmakten Tyskland år 1940. Det huvudsakliga syftet med anläggningen var att skydda den strategiskt viktiga hamnen i Fredrikshamn som dels användes av den tyska marinen för operationer i Kattegatt och Skagerak samt för tyska sjötransporter till och från Norge. Idag är 10 av anläggningens c:a 70 betongbunkrar öppna som museum för allmänheten. Resten tjänar fortfarande militära syften. Detta ställe ska absolut besökas igen när det är varmare! Tror även Sonja var lite intresserad, dock mer av promenadmöjligheterna än av historiken, så ett återbesök får ske när hennes fot är OK igen.
Efter frukost gav vi oss av igen. Vi körde genom Fredrikshamn för att stanna till vid Lidl. Färskt bröd och pålägg vill man ju ha! Det blev till slut lite av varje (som det alltid BRUKAR bli) innan vi satte kurs mot Herning. Vi höll oss på de lite större vägarna, det blev kanske aningen längre men i tid var det nog ungefär detsamma.
I Herning hade vi ju varit ett par gånger tidigare, så det var inga nyheter. Incheck vid grindarna, leta ledig plats och elanslutning på eget bevåg. Vi var denna gång tidiga till platsen. Det innebar att vi kunde placera oss ganska nära entrén till utställningshallarna. Det fanns t om trevliga människor som hjälpte till att placera in oss rätt och någon justerade sin bil någon meter för att vi alla skulle få plats. El hittade jag bara 10 meter bort. Där vi stått tidigare år var det nu en blandning av stora vattenpölar och lerhål. Skönt att slippa dessa utmaningar för åtta små hundfötter!
Lördag och utställning. Eftersom Matte hade dubbla kryckor och en eländig fot var det Husse som fick uppdraget att visa upp hundarna. Gjorde nog inte bort mig helt. Mimmi blev BIM, bäst-i-motsatt-kön, och Sunny fick Excellent och CK. Eftersom Mimmi redan var dansk champion, ramlade Certet ned på Sunny som blev DANSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION!! Oj, så roligt! Vår lilla tokiga, roliga, knasiga lilla hund! Och det var Husse som fick hålla i snöret när det hände! 🙂
På söndagen gick det inte riktig lika bra. Denna dag var det ”Dansk vinnare” och det var denna dag som Mimmi skulle vara bäst tänkte vi. En sur ungersk domare satte den som var trea på lördagen som vinnare på söndagen. Mimmi var tvåa och Sunny trea bland tikarna. Lite surt kanske, men vi gladde oss ändå åt Sunnys championat från lördagen.
Några hade väldigt bråttom ifrån Herning. De skulle med en båt från Grenå till Varberg redan vid 17-tiden. Vi hade betydligt mer tid och kunde ta det lugnt. Vi smög iväg och körde först till Randers, där vi hittade en kinarestaurang som var öppen. Helt OK mat där, varken överdrivet dålig eller överdrivet bra, men det funkade. Vi var helt ensamma på restaurangen som precis hade öppnat när vi kom. När vi kom till husbilen tog vi en kort promenad med hundarna innan vi åkte mot Fredrikshamn igen.
Hemresan blev väl nästan som en repris på utresan. Sonja stannade i bilen med hundarna, själv gick jag upp på båten. Det var väldigt många som försökte hitta någonstans att sova, jag var omgiven av människor som låg och sov i den soffa jag satt mig i för att surpla kaffe och lösa korsord. Det var bara ”chaufförsrestaurangen” som var öppen men det fanns som tur väl var i alla fall kaffeautomater! (C)
Nere på bildäck var det lugnt men vansinnigt kallt. Vet inte hur många filtar och täcken Sonja dragit på sig men hon var stelfrusen ändå. Hon och hundarna var glada när jag till slut dök upp för att köra de sista milen hem och vi landade hemma runt kl. 03. Vilken tur att jag tagit ledigt dagen efter! 🙂