Författare: Husse

Hallå därinne! Börjar det bli trångt för er? Ni måste trängas några dagar till. Vi härute undrar hur många ni är och hur ni ser ut. När ni sparkar därinne tycker mamma Bubblan det är roligt hon viftar på svansen och skrattar så att hon ibland kissar på sig! Hon kommer ta så fint hand om er under de två första månaderna, hon är världens bästa mamma.  Ni har också här på utsidan två snälla storasystrar som kommer att leka med er när ni blir lite äldre, strax innan ni flyttar hem till era familjer. Vi tror vi har hittat jättebra familjer till er och de väntar också otåligt på att få träffa er, men det dröjer ytterligare fem veckor. Ni har ju inte kommit ut än!

Det är fortfarande lugnt. Bubblan har blivit ännu större och det börjar bli lite jobbigt för henne. Det börjar bli trångt i magen nu och det märks inte minst på hur ofta hon nu måste ut på kissbesök i skogen. Hon stönar och stånkar. Kul att se hur det rör sig i magen när hon ligger på golvet, småungarna har mycket spring i benen! När det sprattlar i magen börjar Bubblans svans att banka i golvet, hon verkar glad över att få bekräftelse på att allt är bra därinne!

Jag har idag burit upp valplådan till uterummet så att den kan monteras och placeras nu i helgen när Mimmi, Sunny och jag sticker till Kalmar ett par dagar. Vi ska bl a hälsa på hundkompisarna Tindra och Basco, så det kommer bli bus och rus för Mimmi och Sunny.

Stilla veckan börjar nu. Egentligen är det flera veckor som är ”Stilla veckan”. Det innebär att Bubblan nu har reseförbud. De två sista veckorna innan beräknad födsel och första veckan efter födsel får mamma hund inte åka bil. Valpar får inte åka bil förrän naveln läkt ordentligt eller tidigast efter en vecka. Dock finns numera i regelverket små undantag rörande sällskapshundar och sträckor på mindre än fem mil. Vi hoppas dock slippa störta oss iväg de få kilometrarna till veterinären när det är dags men vi har ändå förvarnat honom om att det KAN bli akutbesök om Bubblan startar för tidigt eller om vi upplever komplikationer. Vi kommer göra ALLT för att både Bubblan och småttingarna ska klara sig så bra som det överhuvudtaget är möjligt.  Vi anar att antalet småttingar blir högt, så ett par dagar kortare väntan blir det nog i alla fall.

Bubblan har tagit denna dräktighet mycket bättre än förra gången. Hon är på gott humör även om hon är jättetung och har svårt att vara med sina döttrar på deras upptåg. Denna gång har det inte kommit någon depperiod eller matvägran. Efter två veckor mådde hon illa ett par dagar men efter det har det inte varit något sådant heller. Hon har börjat bli som folk är mest, hon både snarkar och fiser högljutt. När det senare händer traskar hon genast generat iväg (eller om det kanske är lukten?).

Sista helgen innan det är dags (alltså nästa helg) kommer husse att ta med sig Mimmi och Sunny på en egen liten sväng till Småland medan matte och Bubblan gör det sista i förberedelserna inför födseln, de ska prata igenom vad som kommer att hända, ta lite taktiksnack, montera valplåda osv.

Sedan, nånstans runt 20-21 maj är vi tacksamma om ni börjar hålla tummarna! Fortsätt följa äventyret här eller på BUBBELMAMMAS

Bubbelmammas fick idag ta emot ett överraskningsbesök av kennelkonsulenter från Svenska Kennelklubben. De åker omkring och besöker uppfödare som är organiserade och registrerade i SKK. De gjorde kontroll av bl a köpeavtal, regeluppfyllnad och annat relaterat till kennelverksamheten samt mer allmänt hållna kontroller som t ex våra hundars yttre och inre miljö. De fann att allting var så bra som de önskade, så vi fick godkänt! Bubblan, Sunny och Mimmi var snälla och goa, de kände väl att det var vana hundmänniskor som var på besök. Bra att de kontrollerar sina kennlar, även om det är lite otäckt när de dyker upp med bara 30 minuters varsel.

Bubblan börjar nu se ut som en ballong. Såhär långt in i dräktigheten känns det som att hon är större än senast. Med tre veckor kvar innan det är dags för småttingar är hon jätterund. Blir det dussinet fullt? Bubblan har gått igenom två perioder av illamående, men hon har nästan hela tiden haft ett väldigt gott humör. Det var vid något tillfälle som hon var ordentligt sur på sin kompis Basco som ville leka som vanligt när vi hälsade på. Just då mådde hon som sagt inte så bra. Efter det har hon tagit det mesta med jämnmod även om Mimmi och Sunny jäklas med henne ibland. Hon försöker vara med och springa men det märks att hon är tung och klumpig och hon märker det själv ganska snabbt. Aptiten är fortfarande god, men vi vet att hon kommer att gå in i en period av matvägran senare i förloppet. Då kan det vara bra att ha ”lite att ta av”.

”

 

 

 

 

Det är väl nu bara c:a två veckor tills vi ska montera ihop valplådan och ställa den på sin plats. Detta så att hundarna ska hinna bekanta sig med den innan Bubblan tar den i besittning för sig och sina nya småttingar. Det ska bli SÅ kul att åter få se en massa små ”flodhästar” kravla omkring även om de inte är så söta de första dagarna. Minns att jag senast upplevde själva födseln som skrämmande, fantastisk, galen och alldeles…. alldeles underbar!

Vi var förra helgen iväg och träffade en av valpköparfamiljerna, en träff som jag tror upplevdes som odelat positiv från alla håll. Vi var ute och promenerade med våra tre hundar och pratade om ditt och datt, både hund och annat smått och gott. Kändes SÅ bra, det blir en kanonfamilj för en av småttingarna!

Strax åker vi iväg på den sista utställningen på ett tag där Mimmi och Sunny får försvara våra färger. Bubblan får givetvis stå över nu.

Bubblan, vår ”Beautiful Balloon”

”My Beautiful Balloon med The 5th Fifth Dimension” på youtube

Då jag slarvat med uppdateringar kommer (som plåster på såren  😉 ) ett lite längre inlägg. Det blir en slags reseskildring från vår tur till Crufts i Birmingham.

 

Avresa fredag. Körde ned till Ängelholm och åt hos våra vänner där, Sami och Martin, som har en alldeles utmärkt pizzeria på Stationsgatan. Väldigt trevliga killar som gör Sveriges bästa pizzor. Vi blev på resan dit uppmärksammade på att England hade krav på behandling mot rävens dvärgbandsmask, så vi fick ett problem att lösa. Denna behandling ska kvitteras i passen av veterinär max 120 timmar innan inresa till England. Jag fick fatt på goda vännen Susanne Hall (Kennel Aberlours), som tipsade om en bra veterinär i Helsingborg. De tog sig tid ganska snabbt och vi var efter köttbulleinlindad tablett till flickorna snart på väg igen.

 

Första dagsetappen blev till strax innan Flensburg. Där stannade vi för natten vid en rastplats med toa. Det blev c:a 65 mil första dagen.

Enligt planerna skulle vi sedan dag 2 komma ned till Groningen i Holland. Vi tog det lugnt på morgonen i vetskap om att det inte var fullt så många mil att avverka denna dag.

 

I Leer precis innan hollänska gränsen stannade vi vid en galleria där vi var inne och såg oss omkring, provianterade och besökte bekvämlighetsinrättningarna. Efter fika i husbilen gick Sonja och hundarna på långsväng så att även vår fyrfota familjemedlemmar fick sträcka på benen. Efter ytterligare c:a fem mil var vi sedan på plats vid ”Martiniplaza” där hundutställningen skulle avhållas på söndagen. Vi blev insläppta till husbilsparkeringen där och sov efter middag tungt och länge. Då vi fick ett eluttag att ansluta oss till, kunde vi slösa med värme och hade det SÅ varmt och gott, trots att det stundtals regnade ute vilket kyler av husbilen.

 

Utställningen i Groningen var bara att glömma. Den domaren är nu på vår svarta lista. Han hade dömt mer än egendomligt redan på lördagen. Man märkte på ringpersonalen att de skämdes över hur ”deras” domare dömde.

 

Nåväl, snabbt uppbrott från husbilsparkeringen för de sista femton milen ned till Amsterdam och Camping Zeeburg där vi ju stod under Amsterdambesöket i december. Lite fler husbilar på plats jämfört med då, men ändå väldigt lugnt och tyst. (Tyst, om man räknar bort närmaste grannarna getterna som hade massor att prata om vad det verkade…..) Campingens höns gick fridfullt och pickade samtidigt som de knorrade sådär gott, när de gick runt utanför husbilen. Inte ALLS så högljudda som getterna. Vi märkte att denna biten söderut påverkade hur länge det var ljust på kvällen, det var säkert ljust 45 minuter längre härnere jämfört med hemma.

 

Under måndagen färdades vi ut ur Amsterdam, söderut mot Belgien och Frankrike. Vi körde mot Eurotunnel och där var det ID-, vaccinations- och passkontroll för hundarna. Vi själva behövde bara visa passen och låta en tjänsteman känna så att jag vridit av gasolen tillräckligt hårt 🙂 Vi var ute isåpass god tid att vi kom med en avgång tidigare än den vi bokat. Ombordkörningen vållade inga problem, det fanns lite utrymme på båda sidor om husbilen. Efter en stunds gungande på tåget och en macka i magen var vi så i England.

 

Vänstertrafik! Hur kan något land ha kvar vänstertrafik? Ok, rakt fram är det inga problem, men i rondeller är det spännande! Det är ju dåligt med sikt åt höger i en husbil och man måste ha koll på alla dårar som kör åt fel håll. Styrde snart, i halv panik, ned till dtt bostadsområde som visade sig vara den mest ogästvänliga plats på jorden. Ett promenerande par bussade genast en områdesvakt på oss då vi måste sett väldigt skumma ut och som hade fräckheten att köra på deras gata. Han skämdes nästan att säga till oss och  i fortsatte därifrån utan att hunnit kolla kartan vilket var anledningen till denna hemska överträdelse.

 

Hittade efter en stund en fantastisk camping, Broadhembury Holiday Park, där  i stannade för natten. Otroligt liten välskött camping, gemensamma ytor var nästan skinande rena, som på hotell. Reglerna sade att max två hundar var OK, men eftersom det var lågsäsong, så……. Personalen var otroligt trevliga, det visade sig att innehavarna hade en historia som hundutställare och hade varit på ”The Crufts” många gånger för länge sedan när utställningen hölls i London.

 

Vi fick hjälp av dem med att telefonboka nästa camping vi ville besöka. Vi hade nämligen hittat en camping som hade möjlighet till att bada hundar, perfekt att bada Mimmi dagen innan utställning. Campingen hette Poston Mill Park och låg en bit bortom Birmingham, men vi ville ju ändå röra oss lite när vi ändå var i England. Dock blev vi lite överraskade när det visade sig vara nära 40 mil dit! Men vi var ju redan bokade så det var bara att fälla ner gaspedalen och åka.

 

Kom ganska snart in vänstertrafiktänken. Det som är värst är rondeller. Efter ett par timmar var det dags för hundrastning och hamburgerpaus innan  i fortsatte. En väg MELLAN två motorvägar var väldigt läskig. Otroligt smal med höga häckar på båda sidor och med alldeles för hög hastighet satt, vilket gjorde att man blev stressad av de engelska gentlemän som låg tätt bakom och tyckte att vi åkte för långsamt. Vid möte med bussar och lastbilar kände man sig ganska liten…. Ut på motorväg igen, och man kunde andas ut. Andas ut EN STUND ska tilläggas. Vägen blev sedan bara mindre och mindre. Och ÄNNU mindre. Hur någon skulle kunna hitta till Poston Mill Park utan GPS är en fråga… Vägen var så smal att man hade höga häckar någon decimeter från backspeglarna på båda(!) sidor.

 

När vi väl kom fram blev vi iallafall mottagna och visade till den plats vi blivit tilldelade för natten. Det blåste nåt alldeles gräsligt och det var som is i vindarna. 2 grader plus, men det kändes som 10 minusgrader. Antagligen var det vinden som gjorde att dusch- och toautrymmena kändes ouppvärmda för nästa dag kändes det lite bättre iallafall. Att vi var långt ut i obygden var helt klart, det fanns varken mobiltäckning eller tvkanaler som var nåbara.

 

Anvisade hundpromenader var som på förra stället, väldigt leriga och smetiga. Men det kanske kan skyllas på årstiden. Den butik och den restaurang det stått om i reklambroschyren var inte öppna för säsongen, så det var en missräkning. Efter hundpromenad var det baddags för Mimmi, som motvilligt följde med matte för bad.

 

Vi åkte sedan vidare. Nu fick man en chans att se en del av omgivningarna efterson det var ljust. Faktiskt ganska fint om man höll blicken en bit bort, böljande rutiga fält och svepande kullar. På nära håll var granskningen annorlunda. Väldigt skräpigt överallt i vägkanterna, på småvägarna, såväl som på de stora. Vi åkte upp till Walsall som ligger mellan Wolverhampton och Birmingham. Vi letade upp en Tesco, som är ett dygnetruntöppet jättevaruhus, där vi provianterade. Det fanns väldigt mycket där, men priserna var överlag en bit högre än i Sverige.

 

Sedan in in gamla delarna av Walsall där vi sedan övernattade på en ”car and lorry park”. Det kändes lite VÄL centralt, men det var väldigt lugnt på natten. Vi hade sällskap av c:a 10 engelska lastbilar, så det var en känd övernattningsplats.

 

Nästa dag, ”The Crufts day”, torsdag: Vi hade bara 3,5 mil till utställningen på morgonen och vi var på plats på parkeringen tidigt. Hundarnas morgonrutiner, deras och vår frukost osv fixades där på parkeringen. Parkeringen, ja hela utställningsområdet var enormt. Parkeringen rymde 16 500 bilar! (Om man räknar att varje ruta tar 12,5 kvm och sedan körfält mellan rader mm tillför 10% till totalytan så blir ytan 227 000 kvm!) Det blev ju därför en bit att gå innan vi nådde fram till hallarna. Då vi inte fått besked om vilken hall vi skulle till i bekräftelsepappren klev vi förstås in i fel hall först. Krångel att få komma ur den hallen och in i rätt hall när vi lämnat ifrån oss våra papper förstås, men det löste sig. En ur ”security staff” använde sin radio och anropade hall 1, ”A pair with a black spanish waterdog is coming to you, ther’e kind of lost”.

 

På plats i hall 1 hittade  i vår plats i raderna av fack och plockade upp Mimmis bur i den. Vi fann ganska snart att folket med perros inte använde dessa fack, så vi placerade oss intill ringen istället och studerade rasen som var före oss och hur domaren ville ha hundarna visade. I Mimmis klass var det 13 anmälda och efter att mer än hälften gallrats bort var hon fortfarande kvar. Till slut blev hon fyra, men vi kände oss ganska nöjda med det. Smolket i bägaren var isåfall att vi KUNDE anmält henne i öppenklass, där var det bara fyra startande……

 

Klockan drog iväg nåt alldeles förskräckligt och vi insåg att Sunny och Bubblan varit ensamma väldigt länge. Dags att gå ut till dem. Då kom det en överraskning: ”You are not allowed to leave until 4o’ clock unless you have a vetrinary paper that states that the dog is sick”. Dörrvakten var stenhård. Idiot. Vi blev också upplysta om att man jnte fick ha hundar i bilen. Men om en husbil är ens enda boende, då? Har Crufts regler mot det också? Jag fick skena iväg ensam till parkeringen för att snabbt få ut Bubblan och Sunny på kissrunda. De hade iallafall klarat alla timmarna galant, även om det inte tog så lång sväng för att de skulle sätta sig.

 

En knapp timme senare hade det magiska klockslaget 4 infunnit sig och Sonja kom med Mimmi. Någon smart engelsman hade parkerat in oss så vi inte kunde komma ut, så vi varvade ner med att fika en stund, det blev kaffe och macka. Eftersom reglerna sade att ingen fick lämna innan 4, var det givetvis full trafikkaos efter det klockslaget, något som förmodligen engelsmännen inte kan sätta i samband, de verkade helt oförstående…..

 

Till slut fick vi iallafall ut husbilen på motorväg och rullade iväg mot Swindon, där vi stannade för natten. Vi hade letat upp en parkering där övernattning skulle vara tillåten. Dock var nu denna yta såld och skulle bebyggas med ett hotell. Utanför byggplatsen stod dock en lastbil med släp som vi backade ned bakom. Sonja var jätteglad över upptäckten av en större gräsyta där hon kunde släppa hundarna som fick rusa fritt för en stund. Dagen efter var det så dags att förflytta sig ner till Folkstone igen.

 

Vi hade bokat en tunnelöverfart till 17.20 och hade hyfsat bra med tid på oss. Fyra mil innan Folkstone stannade vi vid en rastplats som hade ett botell, ett antal restauranger och lite gräsytor. Efter dryga 20 mil i bilen fick jyckarna en stund på sig att sköta sitt innan Sonja och jag gick in och käkade. Tyckte jag var tvungen att prova på fish’n chips innan vi lämnade England, vilket visade sig vara väldigt gott. Dock serverades ”mushed peas” till, vilket blev en kostig kombo. Det smakade precis som ärtsoppa och blandningen ärtsoppa och pommes frites…….. -NÄ!

 

Vid tunnelöverfarten försökte vi få komma med en tidigare avgång men kostnaden på 40 pund (nästan  600) kändes inte rimlig. Vi väntade istället en timme, tog lite te och kaffe medan vi väntade. Lastning och överfart gick jättesmidigt och sedan satte jag GPS:en direkt på Flensburg. 80 mil dit….. Ok, inte en chans att orka så långt, men en bit iallafall? Körde fram till nästan kl. 01 på lördagsmorgonen och då hade vi fixat hälften av de 80 milen. Problemet var att butikerna vi ville besöka i Flensburg är söndagsstängda och det tar gärna ett par timmar i dem när man väl är där.

 

Upp tidigt på morgonen och sträckkörde till Flensburg. In på Citty Markt där vi handlade lite matvaror och öl. Sedan vidare till Calle som är den klart bästa starkvaru- & ölbutiken. Vi handlade inga våldsamma mängder, bara mest för husbehov. Sedan kvälls- & nattkörning genom hela Danmark och upp till Rydebäck söder om Helsingborg där vi stannade för natten. Sov väldigt gott på natten kan jag lova. På söndagen blev det sedan lite sovmorgon och sedan ”husse-tid”, husse fick åka till Örkelljunga och besöka husbilsaffären där. Att gå och kika i husbilar är kul. Inspirerande att se hur olika tillverkare har löst diverse problem. Sonja hittade en perro utanför husbilsaffären och var upptagen en bra stund med att ”prata perro”.

 

Ja, det var väl en del bitar från vår Englandsresa. Man måste ge våra tre hundar MASSOR av beröm över hur de klarade alla mil i husbil. Otroligt lätta att ha med sig överallt. De har väldigt lätt att slappna av medan deras människor måste lämna dem ibland för att t ex besöka affärer eller restauranger. Utställningen klarade Mimmi galant även då mamma Bubblan eller Sunnysyrran inte var med och stöttade.

 

Nu, äntligen, är det dags att försöka ta upp bloggandet på Bubbelbabbel igen. Det var länge sedan jag lade in nåt nytt, men ibland måste annat prioriteras. När det dåliga samvetet över ”den bortglömda bloggen” nu blivit så omfattande som det är blir det att kavla upp ärmarna! Under den tid jag inte täckt in med massa blogginlägg har vi varit runt på MASSOR av utställningar och diverse hundrelaterade events. Jag försöker ta med en del av resultaten nedan.

 

På perrospecialen i Tvååker fick både Sunny och Mimmi första dagen ett Excellent i betyg och Mimmi slutade till slut TVÅA av alla 19 tikar på plats. Och eftersom det var vår perrospecial-helg var det ju extra meriterande då det dykt upp så många.  Andra dagen i Tvååker öste regnet ned och det var regnet och visandet av uppfödargrupp som blev minnet därifrån. Bubbelmammas fick väldigt fina omdöme när mamma Bubblan visades tillsammans med barnen Zorro, Luna, Sunny och Mimmi.

På grännaträffen som klubben arrangerade var det massor av fina perrosar. Vi lade upp tre olika main events för våra tre hundar. Sunny skulle köra sim- och räddningsprov, Mimmi skulle delta i perroracet om ”Sveriges snabbaste perro” och Bubblan skulle starta i rallylydnad. Bäst lyckades Sunny som gjorde succe i sitt prov. Mimmi var lite FÖR snabb, sp matte som skulle ta sig över till mållinjen hann inte riktigt fram innan Mimmi var ifatt. Bubblan hade lite otur när hon tänkte och resultatet på rallylydnaden var kanske inte det bästa. Vi fann istället att hon var mästerlig på att plocka upp köttbullar ur en vattenhink! En talang som vi inte kände till (men som vi kanske kunde ANA oss till!

Vi gjorde också under hösten vår premiär i Tyskland, nämligen i Rostock. Det gick väldigt bra och domaren blev verkligen förälskad i Mimmi. ”Jag har under alla år sett två perros i denna nivå, och denna är den bättre av de två”. Nog blir man glad över ett sådant uttalande?? Mimmi blev etta och Bubblan tvåa. Mimmi alltså bästa junior och BIR! Cert till Mimmi och ett tyskt CACIB till Bubblan. Sunny deltog också, men den lilla godingen räckte inte fram riktigt. Pälsen, som vid tillfället verkligen inte var bra, var en av orsakerna till det. Då matte skulle in i ”Stora ringen” med Mimmi fick vi boka om vår båtresa och blev försenade på vår resa mot Eslöv(!) där vi skulle ställa ut dagen efter(!). Vi kom till utställningsområden i Eslöv 01.30 och hann med NÅGRA timmars sömn i alla fall innan det var dags igen.

I Eslöv var det 18 anmälda perrosar, varav 17 tikar! SJUTTON OCKSÅ! Vart är alla hanhundar? Mimmi blev bästa junior, Sunny kom på 4:e och Luna på 5:e plats. Bubblan kom på 2:a plats i öppenklassen. I ‘bästatikklass’ kom Mimmi 2:a och Bubblan 4:a.

I november var vi på första Norge-utställningen, i Lilleström. Arrangörsmässigt tyckte jag att det var snudd på katastrof. (N) Fruktansvärt trångt, extremt dåliga parkeringsförutsättningar och det kunde senare läsas om diverse sjukdomar hundar fått på sitt besök där. Det bästa den helgen, enligt mig, var att få träffa lilla Kaisa med husse Espen som kört från Gjövik för att delta på ustsällningen. Kaisa placerade sig före både Mimmi och Sunny och hon är verkligen en fin tjej.

Efter det gjorde vi i december en ”testresa” söderut. Testet bestod i att se lite hur resa fungerade söderut, praktiskt såväl som tidsmässigt. Bra kunskap att ha inför vår resa till Crufts i månadsskiftet februari/mars. Vi var anmälda till utställning i Amsterdam. Sunny blev bästa junior och fick vara med i stora ringen, Bubblan blev tvåa i bästatik-klass och då ettan redan var champion, ramlade certifikatet ned på Bubblan. Dag två blev Mimmi bästa junior och kvalificerade sig till Crufts 2016, Bubblan åter tvåa, men denna dag var det andra regler, och det föll inget certifikat vidare från den redan klara champion-tiken. –TYPSIKT!  😉

Ja, detta var en kort sammanställning av de viktigaste av alla de resor vi företagit oss under hösten. Det har hänt MASSOR av annat också, men någon måtta på långt blogginlägg får det bli! Kanske ändå ska nämna att Bubblan klarat fortsättningsklassen i Rallylydnad, Mimmi och syster Luna fixat sina första titlar när de klarat nybörjarklassen.

Återkommer snart!! 🙂