Kategori: Allmänt

Lääääääänge sedan senaste inlägget! När det inte är valptider är väl besökarantalet ”noll” här i min skrivhörna. Jag har dock skrivit lite ”vid sidan om” hela tiden och material saknas inte. Sitter ofta och knappar på lilla surfplattan när vi är ute och åker. Jag har några berättelser från våra resor att delge världen.  🙂

I samband med att Mimmi nu väntar valpar ska denna blogg åter komma igång. Om några veckor blir det liv i luckan och våra valpköpare har ett ständigt behov av att få se bilder och filmer på sina små rultingar. Kanske vill de också läsa om våra äventyr som vi är ute på med husbil och hundar. Annars går det bra att scrolla vidare! 🙂

Jag ”återstartar” Bubbelbabbel med en liten historia om vår höstresa som vi gjorde 2017:
<-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><-><->

Resan hösten 2017 

Det var äntligen dags för en liten runda med husbilen igen. Liten och liten förresten, det skulle bli två veckor och vi skulle passera igenom Danmark, Tyskland, Frankrike och Belgien. Besöka hundutställningar i de tre sistnämnda. En del av anledningen till resan var att Sonja ville fly landet pga sin jämna födelsedag. Första etappen påbörjades lååångt efter vad jag trott. Jag stressade hem från jobbet och antog att vi skulle åka vid 3-tiden på eftermiddagen. Vi kom iväg kl. 21. Säkra på att få en övernattningsplats utanför Bengt i Örkelljunga styrde vi ditåt. Döm om vår förvåning när det var fullt där! C:a 30 bilar på plats, så det var bara att tänka om. Vi ställde oss framåt 00.30 vid Skåneportens rastplats istället, 500 meter från där vi först planerat.  

Onsdagen den 27/9 var det Sonjas födelsedag och vi firade genom att jag tog en sväng inne på husbilsfirman medan hon och hundarna var ute och gick. Dagens köretapp var låga 30 mil bara och vi hamnade i Odense. På Bilka käkade vi och bestämde oss för att handla nästkommande morgon. Bilka har nämligen frukostbuffe för 10 kronor. 10 kronor! -Ja, du läste rätt!!! Vi stod på natten utanför en husbilsfirma där det skulle finnas en ställplats enligt ADACS ställplatsapp, men trots att vi kommit rätt hittade vi inte själva ställplatsen men vi stod där ändå. 

På morgonen därefter vände vi tillbaka till Bilka. På Bilka kan man köpa frukostbuffe för 10 kronor! -Ja, du läste rätt; Ät så mycket du kan för tio kronor! Visserligen kostar drickat, men 15 för kaffe och 10 för resten måste ändå vara väldigt billigt. Efter frukost åkte vi vidare, denna gång stod Flensburg på GPSen. Det var inte långt att åka så vi kom fram i bra tid för ett besök på Calle i Harrislee intill Flensburg. Inte mycket dryckinköp, det blev mest lite färdgodis. Sonja bestämde sig för att promenera till Citti Park i Flensburg och jag skulle ta husbilen. Vi har stått några nätter utanför Citti och tänkte göra så även denna resa. När jag kom fram fann jag att parkeringsplatsen var avstängd för renovering och beläggning. Var tvungen att tänka om och parkerade på ”vanliga” bilparkeringen istället. Medan jag väntade på Sonja och hundarna kikade jag på nätet om alternativ till ställplats att stå på under natten.  

Jag väntade och väntade. Och väntade. Ingen Sonja, inga hundar. Tröttnade på att sitta i husbilen och bara glo så jag gick in på Citti Park istället. Besökte ett par butiker och strosade runt. Satte mig i en skinnfåtölj därinne och studerade människor en stund. Messade Sonja att jag väntade därinne varpå hon ringde tillbaka bara för att berätta att de var vilse. TROTS GPS och google maps. Suck. Jag satt kvar en stund till därinne och kikade innan jag vände åter ut till husbilen med mina inköp jag gjort. Efter lång väntan kom de ändå till slut. Hundarna var tämligen trötta efter virrandet i Flensburg och lade sig på stört medan Sonja och jag gick in och provianterade på Citti Markt. Lite sprit, lite livsmedel och varsin låda med kinamat på vägen ut. 

Vi chansade sedan på att det skulle finnas ställplats på andra sidan hamnen, intill där det ligger en del finare fritidsbåtar. Det fanns plats. Det var sagt att det skulle finnas 20 platser, men det var nog redan 30 när vi kom, men vi knödde oss in. Otroligt lugn och fin plats att sova på, den. platsen lägger vi på minnet.  

Nästa dag var förflyttningsdag, vi skulle ta oss till Rostock. Sonja och hundarna skulle gå till Famila-affären, ”den ligger bara ovanför backen där”, sade Sonja. Jag skulle köra runt och möta upp utanför affären, en liten tur på sex minuter. Två timmar(!) senare kom de. Det måste varit en fantastisk backe, kanske nåt att åka alpint i, från Famila-affären och ned mot hamnen? [Symbol] Väldigt vad vissa kan navigera fel. 

Resan till Rostock gick bra. Eller Rostock kanske är fel att skriva, vi hade bokat övernattning på Camping Schwaan, ett par mil från Rostock. Som vanligt var det väldigt mycket vägarbeten och stillastående köer, men navigatorn lotsade oss via småvägar så vi slapp dessa tråkigheter. Roligt att få se lite av landsbygden samtidigt, även om det var stressande för att hinna fram innan campingen stängde. Vi hann fram och checkade in. Campingen var mycket bra, rent och snyggt överallt. Ganska låg beläggning men det är väl inte annat att vänta i början på hösten. Skönt att ha el, kunna ladda mobiler och powerbanks och kunna gå iväg och duscha. 

På lördagseftermiddagen åkte vi så in till Messehalle i Rostock inför söndagens utställning. Vi hittade en plats att stå på och en elkabelsrulle att stoppa in vår elsladd i. Några små bjäbbiga hundar störde till en början men efter de gått och lagt sig vid 22-tiden var det ganska lugnt på parkeringen. Framåt efternatten började ett lätt duggregn. Väckning kl. 07, och så vidtog de sedvanliga förberedelserna inför utställning; Frukost, göra iordning kärran med bur och stolar och sedan omklädning till snyggkläder, eller ”cirkuskläder” som jag kallar det. Denna gång för att finnas tillhands som ”backup” om Sonjas bråkande fot inte skulle kunna hålla tempo. 

På plats inne vid ringen var det en lång väntan på att alla de raser som var före oss skulle bli klara. Det var nog sex-sju raser som skulle bedömas före. Flera passerande sällskap visade stort intresse för våra hundar och det blev mycket pratande och förklarande under tiden vi väntade. Till slut var det vår ras. Lite blandad kompott men en liten valp blev jag väldigt förtjust i, den hade en härligt teckning med bl a ett helt svart ben på den förövrigt mestadels vita kroppen. Ett fint svart fält på huvudet var det också. En ungtik blev utslängd direkt då den gjorde ett par utfall mot domaren, och det får de ju absolut inte göra. Rätt av domaren att avbryta, det blir hem och träna på att låta folk komma och böja sig över hunden. 

Mimmi däremot, skötte sig utmärkt och fick fin kritik. Hon blev bästa tik, blev bäst i motsatt kön och vi fick Cert! Hon har nu tre av de fem cert som behövs för att bli tysk champion. Det måste dock gå minst ett år och en dag mellan första och sista så det sista får vi vänta med. Vi ville fira med att äta ute, men vart vänder man sig en söndag då hela Tyskland är stängt? Jo, vi lyckades hitta ett alldeles fantastiskt ställe som låg i ett bostadsområde en bit från Rostock Messe. Kartoffel Stue hette stället och kunde erbjuda riktigt lagad mat till både Sonja och mig. Sonja äter inte kött men fick någon slags potatis/rotfruktsgratäng och jag valde schnitsel som jag t om HÖRDE hur de bankade på innan tillagning. Väldigt god mat på detta ställe, definitivt ett ställe som vi återkommer till. 

Trötta och nöjda stannade vi utanför Calles i Rostock inför natten. Ingen officiellt ställe men vi har bott här tidigare och då har det varit lugnt. Så även denna natt. Granne med Calle ligger Lidl så det blev nybakat bröd till frukost. Sedan en inköpsrunda på Calle innan vi i regnet pressade in våra inköp i husbilens sidofack. Det hade börjat regna på morgonkvisten och det fortsatte under flera timmar. 

Sedan var det dags för ett lite längre körpass i bilen. Vi tog oss till Bockenem där jag hittat en ställplats som enligt beskrivningen verkade OK. Vi hittade rätt plats och det fanns bara en husbil där före, så där fanns det plats. Ställplatsen låg inne i staden intill en idrottsplan och det var tyst, lugnt och skönt. Under kvällen anslöt ytterligare en husbil, så vi var tre som nattade där. Sonja hittade en park precis intill så det fanns bra promenader också i närområdet. Detta var en bra plats att stå på, den sätter vi upp på minneslistan. Vissa vill ju ha full service överallt med toa, dusch osv. Vi står gärna ibland en natt eller två utan dessa faciliteter och här fanns ingen service. Och gratis var det! 

Eurocamp Lienen. Ja, så hette nästa ställe på vår resa. Återigen en del mil att avverka. Vi kom till campingen som låg vackert på sydsluttningen av Holperdolperdalen (jo, det hette så!). Vi blev välkomnade av innehavaren som knappt kunde någon engelska alls. Vi blev anvisade två alternativ att parkera oss på men när vi kom upp dit var båda redan upptagna, innehavaren hade nog ingen vidare koll. Sonja, Mimmi och Sunny gick till receptionen och fixade så att vi fick stå på stenläggningen direkt utanför servicehuset. Det fixade sig alltså till det bättre! Det var kanske inte fullbelagt, men det var väldigt många som bodde här såhär i början av oktober. Det jag blev besviken över var att mobiltäckning saknades och vi stod tydligen helt galet för att få wifitäckning också trots att det skulle finnas antenn på servicehuset intill. Jag hade tänkt att få surfa och uppdatera mig men det smög sig alltså.  

Promenadmöjligheter fanns enligt Sonja i massor och vi båda var överens om att det kändes väldigt rent och fräscht i hygienutrymmena. Varmvatten fanns i massor för dusch. På det hela taget en bra campingplats en bit ut på landet. Vägarna var smala men det gick bra. 

Onsdag 4/10. Vi var då bara 12 mil från Winterswijk i Holland. Vi hann med ett tvåtimmarsbesök i Obelinkvaruhuset innan de stängde. Egentligen ska man nog ha två dagar på sig för att lulla omkring inne på detta varuhus. Nästan dubbelt så stort som Gekås i Ullared, men med bara fritidsartiklar. Allt från husvagnar till grillbriketter och fotbollsskor. Utan nåt egentligt att handla blev det bara några småprylar innan vi vände ut till parkeringen igen. Obelink är inte så smarta att de tillåter övernattning på parkeringen. Jag menar, om de ställde dit en sopbinge och tog 10 euro per natt för övernattning skulle det säkert gå ihop tillsammans med de inköp som görs i varuhuset. Och med den distinkta inriktningen just mot fritidsmarknaden. Eller gör varuhus som Gekås fel, som satsar på ställplats och camping nära varuhuset? 

Efter Obelink åkte vi tillbaka över gränsen till Tyskland. 2,5 mil för att komma till nästa övernattningsplats, denna gång i lilla Borken, på Pröbstinger alle. I en parkliknande miljö, intill s:t Ludgerus kyrka fanns en parkering med dedicerade husbilsplatser. Vad jag uppskattar mina ställplatsappar! Det verkade som om denna parkering tjänade som boendeparkering, vilket det inte såg ut som direkt när vi kom. Vi trodde att de bilar som fanns parkerade skulle försvinna framåt kvällen men så var inte fallet. Det blev istället fler och fler.  

Vid 4-tiden larmade Bubblan vilt, hon som brukar vara så lugn på natten. Vi brukar ju säga att hon kan hålla sig i ett dygn. Nåja, hon börjar ju, som husse, bli gammal och saker och ting kan ju förändras. Jag hastade i byxor och följde med henne ut i regnet. Och visst kissade hon, men det var inga mängder. In igen, men hon fortsatte gnälla. Hon hoppade upp i husses säng och ville bli klappad men det var ändå inte bra. Sunny gjorde plats i Mattes säng åt Bubblan och när Bubblan lagt sig hos Matte låg hon trygg och tyst till halv nio på morgonen. Vi pratade vid frukost om vad det kan ha varit. Hon brukar definitivt inte göra väsen av sig men det kan varit en mardröm som halvt skrämt ihjäl henne. Vi hittade ingen annan orsak. 

Över SMS-nätet hade kommit varning om stormbyar mellan 08-15. Nästan exakt kl. 08 började det blåsa ordentligt. Blåsten och regnet gav en väldigt höstkänsla. Jag uppskattar verkligen de allmänna varningar som skickas över SMS-nätet. Diskussioner förs ju just nu i Sverige om att använda den funktionen för allmänna varningar. De kan ju meddela om väder, olyckor, bränder osv. Jag är positiv till detta om gränserna för vad som skickas är på rätt nivå. Det finns ju människor som inte lyssnar på radio eller tittar på TV, utan istället lyssnar på Spotify eller tittar på Netflix, de missar ju viktiga varningar. 

Torsdag 5/10. Inköp av bröd och mat stod på programmet och vi beslöt att ta en pytteomväg förbi Lidl i Cuijk, där Sonja brukar handla. Då slog oturen till. Tre dagars stängt pga renovering i butiken så vi fick söka oss vidare. Det fanns en Lidl-butik på bara sex kilometers avstånd så vi satte GPS:en på den. Hur många små vägar finns det i Holland? Gav upp när vi skulle över en bro som bara tillät 2,1 meters bredd på bilen. Vi fick tänka om och på vägen därifrån hittade vi ett litet torg med småbutiker där vi fick göra våra inköp istället. Kanske inte just det vi tänkt oss men det fick duga.  

Efter detta var det dag att hitta den sista av de campingar vi bokat längs vår höstresa, Camping Groenpark i Zele, Belgien. Ett par timmars körning och massor av trafikstockningar längs vägen. Trodde campingen stängde 18.00 och vi var oroliga när vi kom dit 10 minuter över. Det visade sig dock vara lugnt, det var öppet. Gott om plats och vi hittade en bra plats på lagom avstånd från toa/ dusch och reception. Då vi inte hunnit få startnumret till utställningen i Charleroi var vi tvungna att be om utskriftshjälp i receptionen. IT-kunskapen var låg så till slut fick Sonja låna receptionsdatorn för att själv fixa sin utskrift. Själva campingen var lite sliten och för andra gången i vårt husbilsliv hade vi kommit till en camping som inte hade toapapper på toaletterna. Vi har lite svårt att förstå tanken bakom detta, tar folk så mycket papper så det blir stopp i avloppen? Hursomhelst, man får ta med eget papper och det funkar bara om man vet om det innan första besöket där. Hämtmat på kvällen, hamburgare och pommes från det lokala gatuköket. 

På morgonen försov vi oss rejält, vi vaknade 09.30! På nyhetssajterna läste vi att en storm slagit till mot Tyskland/Belgien under dagen innan och på natten. Vi hade haft tur som klarat oss så pass bra. Det regnade under natten och på förmiddagen när vi skulle duscha, tömma toatank, osv inför vidare resa. 

Dags för Frankrike! Vi hade 13 mil från Zele ner till Douai i Frankrike. Det flöt på ganska bra och vi kom fram till Douai vid 3-tiden på eftermiddagen. Vi hittade snabbt mässanläggningen och en parkering där det tyckes bra att stå över natten. Det var fler förvirrade hundutställare än vi där! En norsk dam kom och frågade oss om det ”var här man skulle stå”. Vi chansade! Under kvällen kom det ytterligare kanske 10 husbilar som följde vårt exempel. Vi var i alla fall den enda husbilen från Sverige!  

Under utställningen valde jag att stanna i husbilen med Bubblan och Sunny. De hjälpte husse med korsord och vi hade det lugnt och skönt. Stundtals var det rena parkeringskaoset utanför och det var spännande att följa hur folk tryckte in sina bilar på alldeles för små platser. När de upptäckte att dörrarna inte gick att öppna backade de bort och letade vidare. Ingen koll på hur stora deras småbilar var. Matte och Mimmi skötte sig bra och Mimmi blev BIM. Bästa denna dag blev en passgående hanhund som de dessutom var tvungna att byta handler till för att den skulle prestera ett halvt varv av fem(!) i rent trav. CACIB till Mimmi! Av någon outgrundlig anledning gavs bara cert till franska hundar(!), vi har ställt frågor till arrangören angående detta men inte fått något svar. 

Vi kom iväg lite sent mot Charleroi i Belgien där sista utställningen på denna turné skulle äga rum. 13 mil rakt österut. Väl framme letade vi en stund efter utställningslokalen. Det visade sig vara ett jättestort hus i förkrigsmodell, industribrunt med målade träskivor för fönstren och rostiga galler utanför det. Vi hade cirklat runt det utan att kunna tro att det var i detta hemska hus utställningen skulle vara. Efter ännu lite mer letande hittade vi en parkering precis intill huset där de sista bilarna från lördagsutställningen just höll på att lämna. Ett riktigt dåligt ställe rörande promenadmöjligheter. Platsen var inklämd mellan höga murar och hus och en bit upp passerade pendeltågen högljutt förbi.  

En sökning på nätet gav tips om matställe och Sonja gav sig iväg för att köpa pizza. På tillbakavägen var hon tvungen att passera en lägerplats för stadens uteliggare och pundare. Där fanns några stycken som kommit för att övernatta. Kan förstå att det kändes olustigt att passera dem med tre varma pizzor och de hojtade på henne. Hon fick redogöra vart hon kom ifrån, vad vi gjorde där och vad vi hade för hundar. Det hela förlöpte väl i alla fall och hon kom välbehållen tillbaka med våra pizzor. ”Tre pizzor” kanske ni lade märke till? Ja, dealen var ”köp två och få en tredje gratis”, det var för bra för att missa. Ett par slicar pizza som färdkost på vidare resa är aldrig fel!  

Extremt högljutt, slitet och trånga ringar. Det blev omdömet på detta stället. Sonja träffade ett par damer hon blev kompis med. De var tyskor och ställde ut sina portugisiska vattenhundar. Mimmi skötte sig utomordentligt. Bäst i rasen, BIR! Belgiskt Cert och ännu ett nytt CACIB! I gruppfinalen var det NÄSTAN att hon gick vidare, men det är nästan omöjligt för spanska vattenhundar.  

Efter att ha rastat hundarna satte vi sedan av hemåt! Under regeln ”vi kör så länge vi orkar” startade vi vår långa resa. Efter dryga fyra timmar stannade vi, rastade hundar, tömde toatank och drack kaffe. Efter det korta stoppet fortsatte vi och körde ända upp till Flensburg i Tyskland! 78 mil på nio timmar och 45 minuter från Charleroi! Rejäl träsmak i baken och en rygg som knappt gick att räta på när vi kom fram. Vi parkerade, som på nervägen, utanför Citti Park och jag lade mig direkt i sängen, Sonja fick rasta hundarna. Jag sov nog innan jag stängt ögonen!  

På morgonen, eller kanske mer förmiddagen, skulle vi shoppa loss lite. Jag skulle få någon extra timme att vakna medan Sonja och hundarna skulle gå en längre promenad. Jag var ju ganska mör efter det långa körpasset. Tanken var att jyckarna skulle vara ganska nöjda medan vi handlade i köpcentrat. Det tog väl någon timme innan Sonja ringde. ”-Åhhh, nu har hon gått vilse ….IGEN!” tänkte jag. Men det var något HELT annat. Gråtande berättade hon att hon ramlat. Med fötterna insnörda i hundkoppel fanns det ingen manöverutrymme när en liten lös terrier rusade ut från en bilverkstad de passerade. Hon stöp ikull rakt ut i vägen och fick vansinnigt ont i högerfoten, så illa att hon först inte tog sig upp. En ankommande sopmaskin hade dock vänligheten att ta en omväg runt henne så att hon och hundarna slapp följa med bland allt vägskräp som samlades upp av de cirkulerande borstarna. Den kombinerade terrier- & verkstadsägaren kom ut och frågade henne där hon låg om hon var en ”dog walker”, men när hon nekade till detta, svarade han bara med ”too many dogs”. Till slut hade hon dock samlat ihop de saker som flugit iväg vid kraschlandningen och krupit bort från vägen, fått tag i en stolpe och med hjälp av denna, till slut kunnat resa sig upp på ett ben. Högerfoten var så öm att den inte ens gick att nudda marken med.  

Sonja hade ändå hyfsad koll på var hon befann sig. Jag fick snabbt sätta husbilen i farbart skick och ge mig iväg på räddningsuppdrag. Jag hittade snabbt Sonja och hundarna. På något konstigt sätt fick jag in henne i husbilen efter att ha tagit in Bubblan, Sunny och Mimmi. Vi återvände till Citti Park för att dra upp nya planer. Vi bestämde oss för att göra en snabb sorti på vår resa, vi skulle ta oss hem så fort som möjligt. Jag gjorde ett kort besök på köpcentrat och köpte med mig lite kinamat på vägen ut.  

Vi åkte så snart vi käkat. Över gränsen till Danmark och jag passade på att tanka precis innanför Danmarksgränsen. 8-10 mil innan Köpenhamn har vi ett rastställe ”Antvorskov” där vi alltid brukar låta hundarna rasta. Så blev det även denna gång, med skillnaden att det var Husse som fick rasta dem, det brukar alltid vara Matte. Här är också lagom att ge hundarna avmaskningstabletter när vi är på väg hem till Sverige igen. Sonjas högerfot var väldigt svullen och värkande. Den var helt obrukbar. 

Vid gränskontrollen efter Öresundsbron blev vi kontrollerade av Tullen. Det brukar alltid vara Polisen som står där, men alltså inte denna gång. Eftersom vi dittills inte gjort som man ska, anmäla utförsel och införsel av sällskapsdjur, var kontrollen lite VÄL spännande. Med två hundar fastsatta i selar mellan våra stolar samt en under bordet bakom förarstolen fick vi frågan ”-Inga sällskapsdjur, hundar, katter?” Lite pressad svarade jag: ”- Nej, det är bara vi två”, och så fick vi fortsätta. Sonja blev lite skakad, hon sade att hon själv aldrig skulle vågat svara på det sättet och kunnat hålla masken så. Efter detta anmäler vi nu våra in- och utresor på tullverket, det är ju bara att man ska få ett ärendenummer som man ska ha till hands om någon frågar efter det. Jätteenkelt och gratis att göra på nätet före resorna. 

Vi bestämde oss för att stå i Örkelljunga sista natten på resan. Klockan var mycket och det var för många mil att köra för att komma ända hem. Hittade en pizzeria i Örkelljunga där vi köpte pizza och dessa tog vi med till ställplatsen utanför Bengt i Örkelljunga, den lokala och stora husbilshandlaren. Ett smidigt ställe att stå på, här finns el och man kan tömma toa- och gråvattentank. Jättesmidigt med betalning via Swish. Själv var jag tagen av svår ryggvärk och jag fick kämpa med att försöka få hundarna att prestera både ”ettan” och ”tvåan” innan sovdags, ryggen ville värkligen(!) få komma i avlastning horisontalt. 

Efter en lugn natts sovande tog vi, efter frukost, sikte på vårt permanenta hem. Här blev det inte mycket mer än att landa innan vi bytte till personbil och åkte till akutmottagningen på lasarettet i Alingsås. 

Ett brutet hälben som resulterade i 4 månaders gips blev resultatet av piruetten i Flensburg. Ser man de goda delarna av resan gav de Mimmi två nya CACIB-länder, Frankrike och Belgien. I Belgien krävs fem cert så nu ska väl Matte börja tjata om fler Belgienresor…… 

Ett längre inlägg om vår resa 2016. Kanske inte så hundrelaterat men denna sida innehåller ju lite av varje!

 

Sommarresa 2016
Så var det dags. Efter en sommar med små härliga valpar hemma och arbete med Borås Stads användarkonton blev det semester. På arbetet var det lugnt de sista veckorna men det måste finnas personal på plats om det händer något. Därför blev det lite arbete med sådant som jag normalt inte gör. Men sådant är ju kul!
Onsdagen den 10:e augusti startade vi vår resa. Första etappen var som vanligt Ängelholm där vi tittade in hos Sami och Martin för att få lite gott att äta. När Sonja sedan skulle ut med jyckarna kom en ordentlig regnskur så de var genomblöta när de kom tillbaka. Vädret hade sedan ett par veckor gett oss regnskurar varje dag. Inte många varma sommardagar denna sommar precis! Nästa stopp på  vägen var Löddeköpinge där vi stannade på Lidl för införskaffa lite dricka och livsmedel.
Vidare mot Ystad. Vi kom fram till färjelägret vid kl. 19, så vi var i god tid. Incheckningen öppnade inte förrän 21.00. Jag fördrev tiden med lite facebook och korsord, medan Sonja och hundarna var ute på rastning innan båtturen. Efter incheckning finns ingen chans att lämna området så det var läge att passa på. Vi såg flera hundägare som vi misstänkte hade samma mål som vi, utställningen i Rönne lördag-söndag. Vi såg båten från Unity Line komma in från Swinouchche, Polen. Extremt mycket lastbilar som debarkerade. Förvånande att det rymdes så mycket på båten. En del svenska personbilar fanns också, men jag tror inte jag såg mer än två eller tre fritidsfordon.
Det var nästan vindstilla så det var knappt någon rullning alls, jag är ju annars känslig mot sånt. Det sägs att man drabbas värre om man har bra balanssinne, så jag brukar skylla på det! Man blir närmast chockad över priserna i shoppen ombord på båten. Ett av erbjudandena gällde ”tre Toblerone för 99 kr”. DANSKA KR!! Det är väl nära dubbla priset mot svenskt normalpris. De erbjudandena man ser på favoritbutiken Calle blir närmast LÖJLIGT billiga i jämförelse med de på bornholmsfärjan. På Calle kan man t ex nu köpa en platta Norrlands guld 7.0 för 70:-. Den billigaste plattan öl på Faergen kostar däremot mer än det dubbla.
Våra tre flickor tog resan med ro. Bubblan tyckte väl att det mest otäcka var att ta sig till och från bildäck. Kanske en konstig hiss bidrog till det. När vi skulle hem förrförra året var det annat, då snackar vi sjögång! Då låg hundarna och försökte hålla i sig i golvet men åkte ändå mer än en metar åt vardera hållen när det rullade. Resan tog 1.40 och vi anlände till Rönne kl. 23.50. Efter en liten felkörning där det blev en trixig vändning av husbilen kom vi rätt och landade i Snorrebacken(!) där vi som planerat skulle tillbringa första natten.
Första natten i de nymonterade Frolisängarna. Froli ska kännas ungefär som resårsängar och samtidigt ge en bättre ventilation runt sängkläderna. Fukt runt sängarna har vi inte haft problem med, men däremot har ryggarna på Sonja och mig haft synpunkter på sängarna i husbilen. När jag nu skriver, efter första natten, känns det riktigt bra med dessa underlägg i sängarna. Under natten återkom vindarna och jag hade nog stannat i Ystad om det varit såhär vid avresetillfället.
En kort promenad med hundarna runt den lilla ”sjön” vid Snorrebacken och frukost. Det var gott med en kopp starkt riktigt kaffe. Det har annars blivit en del snabbkaffe när vi varit ute med husbilen men smakmässigt kan snabbkaffe inte konkurrera med riktigt bryggkaffe. Man piggnar till av till av båda sorterna men smaken finns inte där.

 

 

 

 

 

 

 

Efter morgonbestyren vände vi åter mot centrum av Rönne. Liksom förra året ville vi besöka en outletbutik i staden. En butik där det dessutom fanns vettiga parkeringsmöjligheter i närheten. Stort urval och hyfsad prisnivå. Roligt med lite andra kläder än de som finns hemma. Man slipper andras tankar som t ex ”Jaha, den har han shoppat på Ellos”, eller ”Den tröjan hittade han på 50%-rean på Dressman”. Jag hittade några fina skjortor och tröjor samt lite ”lukta-gott” som till råga på allt hette ”Sunny”!! Ibland är världen liten!

 

 

 

 

 

 

 

Efter en liten förflyttning parkerade vi husbilen igen för att Sonja skulle leta en butik i staden som hon besökte förra året. Bubblan, Mimmi, Sunny och jag stannade i husbilen under tiden. Jag löste ett par korsord och hundarna småsov. Efter någon timme var vi åter fulltaliga och kunde åka vidare.
Upp till campingen för incheckning. Lyngholt familjecamping en bit upp på Bornholm har vi bott vid tidigare. Ett lugnt och fint ställe. Vid de tidigare besöken på ön har vi valt Nordskovens camping i Rönne men det är lite långt att gå till utställningen så vi tyckte att vi lika gärna kunde bo på Lyngholt istället och KÖRA till utställningen. Avstånden är ju inte så stora på Bornholm. Det var fortfarande ganska många gäster på campingen trots att det nu börjar bli sent på säsongen. Vi fick ändå en hyfsat bra plats att stå på. Kanske lite trixigt att backa in husbilen, men vad då, man har väl en ratt? 

 

 

 

 

 

 

 

Efter incheckning och platsbokningen var fixad åkte vi direkt till Allinge. I denna by finns ett ställe man bara MÅSTE besöka. Stället heter Margeritten och är en krog med de mest fantastiska biffar man kan tänka sig. För min del är det en närmast religiös upplevelse att käka där. Har varje gång vi besökt Margeritten blivit tårögd över hur maten behandlar mina smaklökar i munnen och det måste väl vara ett gott betyg? Deras hvitloeksboef får elva poäng av tio möjliga, så en sådan blev det. Våra tre lurviga familjemedlemmar är välkomna med in bland bord och gäster i serveringen i ”haven”, alltså på innegården. Finns lite tak och stoooora parasoller om vädret skulle vara dåligt, men det behövde vi ju inte tänka på denna gång. Vädret var ok men blåsigt. Hundarna skötte sig, som för det mesta, lugnt och balanserat. De blev serverade vatten och servitrisen tyckte de var jättefina. Hon skulle eventuellt komma och kika på finalen på söndag så hon var nog van vid hundar. Eller i alla fall gillade hundar. Konstigt egentligen, att det är så mycket med naturligt med hundar i Danmark. Där får de komma med in på många restauranger. På outlet-butiken tidigare på dagen var en jycke med in. Finns det så mycket mindre av allergier etc. i Danmark? Är svenskar generellt så mycket sjukare än danskar?
Det blev inte så mycket mer än så denna dag. -Jo, förresten! Lyckan var stor över att hitta alla tv-kanaler som man är van vid efter en kanalsökning. Detta betydde att OS-tittande var möjligt! Vi såg bl a gymnastikfinalen på kvällen. Blev överraskad att Boxerkanalerna nådde ändå ned till Bornholm från Skåne.
Mitt i natten kom sedan en ordentlig regnskur men det är i linje med det danska gemytet att regnet är så väluppfostrat att det kommer just på natten! Vi sov sedan länga på morgonen, alla fem. Solsken framåt dagen och Sonja tog med våra lurviga vänner på långpromenad. Campingägare Pia hade gett Sonja en instruktion på hur hon via stigar skulle kunna komma till Hammershus. Detta skulle enligt informationen vara en tur på 8-10 km fram och tillbaka. Jag passade på att sträcka på ryggen, kolla OS(!) och sätta upp hundhage utanför husbilen för att tjejerna skulle slippa sitta inne i bilen om det ändå var fint väder. Samtidigt viktigt att tänka sig lite för så att vi kommer iväg snabbt nästa morgon på de två milen ned till Rönne.
Vi kom iväg i bra tid och kom till utställningen 7.40. Första bedömning var inte förrän kl.09.00 men det var parkeringsplatsen vi var ute efter! Det ska  väl finnas NÅGON fördel med att ha varit där förr! Det finns en större yta precis utanför entren där de först och främst placerar husbilar. Vi kom nog bland de 12-15 första så det var gott om plats. Vi hade gott om tid för att hinna med frukost och för att ladda inför utställningen. ”Vår” ring låg på samma plats som de tidigare åren vi varit där. Känns bra när allting är ”som vanligt”! När  i kommit på plats återstod ändå en dryg timme innan det var dags för Mimmi och Sonja.
Mimmi och Sonja skötte sig perfekt och det resulterade i ett excellent, Cert och CACIB. Certet hade vi ingen nytta av då Mimmi redan är dansk utställningschampion, men ett CACIB!! Det satt som en smäck! Ett CACIB, eller ”Certificat d’Aptitude au Championnat International de Beauté”, är vägen mot titeln Internationell utställningschampion. För att uppnå detta måste man fått fyra CACIBs i tre olika länder utfärdade av minst tre olika domare. Mimmi har genom det hon fick här, TRE CACIB och nu startar väl jakten på det FJÄRDE. Misstänker jag! 🙂


 

 

 

 

 

Efter att Sonja gått på shoppingtur köpte  vi oss lite mat och drog sedan iväg till finalringen. Som vanligt, när det gäller spansk vattenhund, var det i princip bara in och vända men vi tycker ändå det är bra att rasen är med och syns. Till slut lossnar det väl för rasen även om de ”friserade” raserna är de som gäller ännu.
På vägen tillbaka mot campingen tyckte vi ändå att danskarna var snälla. För det var pga dagens framgångar flera blinkade på oss när vi mötte dem? Eller… Näe, vi var tvungna att stanna och kolla om varför de blinkade på oss. Det visade sig att BÅDA halvljuslamporna sagt upp sig. Inte undra på att folk blinkade. Det måste väl ändå vara något slags rekord? Visst, man byter ju lamporna parvis för att de har ungefär samma livslängd , men SÅÅ lika livslängd? Släppte av Sonja och tjejerna en knapp mil från campingen så att jyckarna skulle få gå lite, själv körde jag och ställde mig på campingen. Inga lampor i bilen mer än till helljus, men det var jag ju inte hjälpt av. Fick fråga campingägare Pia om de hade billampor men självklart hade de inte sådant i sortimentet. Hade det varit pölse eller badmintonbollar, så hade det gått att lösa. Hon ritade på karta ut vart ”T Hansen” fanns i Rönne och DÄR skulle det finnas lampor, dessutom öppet dagen efter trots att det var söndag.
Sonja och flickorna då? Jag släppte ju av dem en 7-8 km från campingen. Tiden gick men de dök inte upp. Tiden gick ändå mer och de dök inte upp. Efter fyra timmar började jag bli RIKTIGT orolig. Vart höll de hus? Ambulansen jag hörde en timme efter jag anlänt till campingen, var den på väg för att ta hand om Sonja? Hade hon ramlat och slagit i huvudet? Jag gick och kollade ut på vägen om jag såg dem, gick ned på campingen och kollade ner mot havet. Ingenting. Tillbaka till husbilen och började fundera på om jag skulle ta campingens journummer för att fråga om råd. Campingen var ju stängd vid detta laget. Det var ju mörkt och Sonja hade ingen ficklampa.DÅ dök de upp. Fullständigt slut alla fyra. Det hade varit eländiga stigar, upp och ner, ruttna trappor och spångar, blåsigt och tråkigt. Promenaden tillbaka blev väl lite FÖR bra. Tror INTE Sonja väljer samma tur igen!!
Söndagsmorgon. Snabb dusch på campingen, olaglig (halvljussaknad) resa tillbaka ner till Rönne. Inte en polis i sikte och inte ens nån som blinkade på oss. Hamnade på parkeringen på EXAKT samma ställe, bredvid EXAKT samma husbil och gubbe som dagen innan. Trevlig gubbe, förresten. Vi pratade en stund både under lördagen och söndagen. De ställde irländsk setter men var lite besvikna över resultatet på lördagen.
Utställning söndag. Lite kortare väntetid jämfört med dagen innan. Det blåste väldigt men det var i alla fall uppehåll! Mimmi fick även denna dag Excellent, Cert och CACIB. Ännu en BIR, bäst i rasen, att sätta upp på meritlistan! Bra kritik: Söndag: Velbygget tæve, velskåret feminint hoved med korrekt skalle, godt næseparti, korrekt komplet saksebid, tilstrækkelig hals, godt længde og højde forhold, gode tætte krøller, kunne ønske mig en anelse længere overarm, som trods alt understøtter brystkassen, kunne være lidt bedre vinklet i sin bagpart, bevæger sig en anelse tåstramt, men bruger de vinkler hun har, en prima silhouette.
Direkt efter Sonja och Mimmi var klara tog Sonja med Sunny för att navigera iväg med kartans hjälp för att införskaffa halvljuslampor. Jag satt kvar vid ringside i blåsten och kikade på nästkommande raser som skulle bedömas. Den hårde blåsten gjorde kanske att det kändes EXTRA länge att vänta men de tre timmar de var borta var ändå betydligt längre tid än vad jag trodde det skulle ta. Det visade sig att ”T Hansen” FLYTTAT! Där sprang Sonja och Sunny omkring och letade i kvarteren men fann inte vad de sökte. Till slut fick hon fråga nån hon såg. -Jodå, de hade flyttat och adressen var inte alls långt från utställningsområdet! Kanske halva vägen mot det vi fått utritat på kartan. -Snacka om ”Peppes bodega”-känsla! 🙂  Sunny var fullständigt slut när de kom tillbaka och var överlycklig att se mig, syrran och morsan igen. Hon lade sig direkt i skuggan och vilade.
Nytt framträdande i finalringen. Det gick som dagen innan, snabbt in och snabbt ut igen. Men som sagt, det är bra att rasen finns representerad och synliggörs!
På husbilsklubbens webforum har jag sett hur man byter glödlampor på en Renault. Allt beskrivet med massor av bilder. Man tar bort grillen med ett par krångligt placerade skruvar, fortsätter med att demontera hela strålkastarenheterna, byter lamporna och mekar tillbaka allting i omvänd ordning. Verkar ta ett par timmar. Tur att jag bytt lampor tidigare. Jag struntar i instruktionerna, lossar skyddskåporna, lampfjädrarna, byter glödlampor, sätter tillbaka fjädrar och kåpor. Båda lamporna bytta på mindre än 10 minuter! Riktigt stolt över hur snabbt det gick!
Vi åkte sedan ock ställde oss vid Snorrebacken(!) för att käka och dricka lite kaffe. Denna kväll hade vi en liten obehagskänsla vid Snorrebacken och bestämde oss för att istället övernatta i Almindingen, vid travbanan mitt på ön. Inte mycket trafik där nattetid, så där är det lugnt och skönt. Almindingen är en allmänning som används av Bornholmsborna för promenader, hundrastning och cykelturer. Där tog vi nattvila och sov gott och länge. Efter frukost på morgonen tog vi en fotosession med Mimmi så att vi skulle få lite bilder på henne och helgens skörd av rosetter. En stunds lekande med boll uppskattades men det verkade vara lite för varmt för att hålla på någon längre stund.

 

 

 

 

 

 

 

Turistande på norra delen av ön. Ett kort stopp i Sandveg där vi hittade en klippa med fin och långsträckt utsikt över havet. Sonja valde att promenera ned hundarna till Allinge medan jag körde i förväg. Siktet var inställt på mat på Margeritten, återigen, men det visade sig att de inte öppnade förrän 17.00, så det blev att ta en eftermiddagslur i husbilen. Efter mat blev det resa till Nexö, besök i en livsmedelsbutik och vidare mot Paradisbackerne. Detta är ett skogsområde med många promenadvägar och lite speciell skogsmiljö. Det finns en sten som kallas Rökkestenen, som man enkelt kan gunga på, des 35 ton till trots. Ett balansnummer! Kvällspromenad för jyckarna efter att vi druckit kvällskaffe.

 

 

 

 

 

 

 

Tisdagen såg ut att bli fin. Det visade sig dock att det inte blev samma sol och värme som dagarna innan. Vi skulle turista i Svaneke och äta lite mjukglass som är speciellt god i Svaneke. Det blåste dock så på östra sidan av ön att det bara blev en kort promenad och vi var faktiskt lite frusna när vi kom tillbaka till husbilen. Vi åkte istället ner till Aakirkeby och jag gjorde ett besök på bilmuseumet där. Detta museum är privatägt och förutom en hel del sådant man ser på ”alla” bilmuseum, fanns det en del guldkorn. Allt mixat i en salig blandning med gamla kameror, symaskiner och gamla radiostyrda bilar.
Inget Bornholmsbesök är väl heller komplett utan besök i en rundkyrka. Vi besökte rundkyrkan i Nylars, en kyrka som stått där sedan 1150. En märklig konstruktion med dess runda form och i hur själva gudstjänstlokalen är formad utifrån byggnadens runda form. Många fina gravplatser med stenar av Bornholmsgranit och dessutom ett par fina runstenar som de ställt innanför kyrkporten. En riktig kulturdag med besök i kyrka OCH på bilmuseum!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åkte genom en del smala vägar på landsbygden och svängde sedan ned mot Vang. Där tog vi en liten promenad genom ett nedlagt stenbrott som nu mest bara är strövområde för turister. Man kan ju bara ANA antalet ton med sten som skeppats därifrån, siffran måste vara otrolig. En bro ledde över nedfartsvägen från brottet till den anlagda hamn, där båtar en gång hämtat granit. Bron skulle viss vara ett konstverk, men inte i mina ögon. Jag tyckte bara den var ful. Stenindustrin var en gång stor på Bornholm, men numera bryts det bara i två små brott nära Rönne.
På vägen tillbaka mot husbilen fick man se Hammershus från en lite annan vinkel än den man sett tidigare. Inte ens när man besökte Hammershus fick man uppfattningen att det ligger så högt upp och nära havet.

 

 

 

 

 

 

 

Sonja och hundarna gick  till campingen, men jag tog husbilen för att göra en ”re-checkin” på Lyngholts familiecamping. Det var ju samma ställe vi bodde fredag till söndag och där trivs vi. Kvällen tillbringades med OS-fotboll och svenska tjejernas semifinalvinst över Brasilien. Roligt, spännande och känslosamt!
Onsdag och sista dagen på ön. På campingen förberedde vi oss för ett par dygn utan campingens bekvämligheter. Duscha hundar och oss, ladda telefoner, plattor och powerbanks osv. Vi tog det lugnt och lämnade sedan för Rönne, ett butiksinköp, lite mjukglass och sedan incheckning vid båten. Saknade Bornholm redan innan vi åkt därifrån. Vi kommer tillbaka!

 

 

 

 

 

 

 

Återigen en väldigt lugn överfart, vi hade tur med väder och vind! I Sverige igen och vi styrde kosan mot Arriesjön utanför Malmö. Arriesjön är ett nedlagd grustag, så det är en konstgjord sjö. Det låg tyst och fint och funkade bra som sovplats. Fina stigar och gångvägar runt sjön, perfekt för hundpromenader.
Därifrån till Svedala, där vi tankade husbilen, och vidare mot ”riktiga” Danmark. Ändå fantastiskt, att man kan köra från Göteborg ner till Ystad, åka över till Bornholm, semestra där i en hel vecka och inte behöva tanka någon gång under vägen! Första stoppet i Danmark blev i Odense, ett besök på Bilka är obligatoriskt. Just detta besök blev dock lite av en besvikelse då det byggdes om ordentligt. Nåväl, lite shopping och en wienerschnitzel blev det i alla fall. Hundarna rastades medan jag drog upp linjerna mot nästa stopp, Flensburg aus Deutchland. Vi kom fram till Flensburg strax innan kl. 19 och ställde oss på Citti Parks ställplats. Snabbt besök in i köpcentrat för att hämta reklambladen så vi skulle veta vad vi skulle rikta in oss på under fredagen när alla butiker öppnat.
Fredag i Flensburg, shopping mania! Storhandlande på Citti Markt, skoinköp på Deischmann plus flera inköp och tittande i diverse butiker. Därefter, i tur och ordning, Calles i Flensburg, Famila och Calles i Harrislee. Shop til you drop!  Gillade INTE att se att tullen satt upp kontroll på tillbakavägen mot Danmark! Vi hade antagligen klarat spritransonen, men vi åkte förmodligen med överlast. När jag besiktigade husbilen senast var den ganska tom men låg vid vägning ÄNDÅ på dryg 3500 kilo. Gränsen är på 3850. Framme vid tullen såg vi dock tydligt att de sorterade sina kontroller utifrån nummerplåtar. Kom man från Sverige var man tydligen betrodd! Gott. På väg mot Vamdrup mötte vi en extremt lång kö på väg söderut, en kö skapad pga en utbrunnen husbil eller husvagn, jag kunde inte se vilket.
Vi kom fram till Vamdrup vid 18-tiden och blev uppställda på ett fält tillsammans med andra hundutställningstokar. Den utlovade elanslutningen löste arrangören med ett elverk. Regn under natten och åska på avstånd. Lite småskurar under förmiddagen, men inga tyngre regn. Det var ju lugnt eftersom vi skulle ställa Sunny först på söndagen. Vi hade helt enkelt en lugn dag, kollade lite tv, fikade och tog en dusch på kvällen.
Söndagen startade med fint väder. Sunny skulle göra debut efter mammaledigheten. Hon hade dock inte fått den päls vi önskat och var väl lite loj i ringen vilket gjorde att det ”bara” blev ett Very Good för henne. Hon hade inte det där drivet som man kan önska sig, något som annars finns i överskott när de promeneras. Då ska hon minsann streta och dra framåt hela tiden. Tänk om hon kunnat ha Mimmi framför sig i ringen…..! Inget besök i stora ringen denna dag så vi beslöt att åka så snabbt som möjligt för att slippa eftermiddagsrusningen vid Köpenhamn.
Vi sträckkörde de 37 milen till Örkelljunga och hundarna sov gott hela tiden. Vi han t om att fika innan de rörde på sig och fick ut på promenad. I Örkelljunga ville jag besöka den stora husbilshandlaren, dels för att kanske snubbla på nån liten bra lösning att överföra till den egna husbilen, men framförallt att drömma lite. Vad ska man byta upp sig till när Lottovinsten kommer?   Gick igenom ett stort antal husbilar under måndagen och såg många fina, många stora och många dyra husbilar. Denna gång blev favoriten en Chartago Chic, men den var bara två år yngre än den vi redan har. Dess stora plus var ett gigantiskt garage och en lastvikt på 1000 kg. På vår befintliga finns INGET garage och vi har en lastvikt på kanske 400 kg. -Nåväl, jag var ju inte där för affärer idag, så det fick räcka med att dregla lite! Funderingar och drömmar om Lottovinst på hemvägen!

Så har de små nu flyttat. Vardagen kommer tillbaka. Inga små filurer med kivande, med pipande och med entusiastiskt välkomnande så fort man visar sig. Det har varit en ynnest att få känna er, ni små fantastiska ungar. Jag är säker på att ni kommer förgylla tillvaron hos era nya familjer. Vi tror att vi lyckats hitta RIKTIGT bra hem till er alla. Jag hoppas att vi får träffa er någon gång igen, det skulle vara så roligt att se hur ni utvecklats. Kanske kommer ni, precis som jag, ha något minne av alla de mysiga stunder när ni bara legat och gosat i mitt knä när jag gått igenom livets alla små mysterier med er. Jag, er gudmor Sonja, er mamma Sunny, mormor Bubblan, moster Mimmi och katten Beda önskar er ALL välgång och lycka i livet!

Ungarna är nu fem dagar gamla. De lägger på sig i vikt precis som de ska och ingen har visat minusvikt något dygn ännu. Någon har kanske gått upp lite mindre än någon annan, men vi parerar detta genom att visa småttingarna till ”rätt tuttar”. Härligt att se att Sunny har mat så att det räcker. Precis som hon SKA göra, ger hon nu sina ungar (och sig själv) lite egentid. Både ungarna och hon måste få vila en stund då och då. Mormor Bubblan kollar läget ibland och hjälper till med att hålla dem rena och se så att alla mår bra. Svårt att negligera moderskänslorna där!

Alla vet ju vad jag tycker om Sunny. Kan ändå inte låta bli att åter lägga ut denna film jag gjort på nytt. Kanske är den ny för någon som ännu inte sett den! Älskade, duktiga lilla hund! (L)  LJUD PÅ! 🙂

Sunny (och vi andra)behöver inte vänta så länge till. Nu är det kanske bara 4-5 dagar kvar. Sunny är stor som en husvagn och det är ordentligt jobbigt för henne nu. Tempen har sakta börjat sjunka hos henne, den ska ju går ned och  sedan vända uppåt igen tills det är dags att valpa.

Nu planerar vi inför detta äventyr. T ex så var matte ”tvungen” att åka iväg en sväng till Ullared nu när hon inte kommer få tillfälle till det under några veckor framöver, själv har jag ställt fram valplådan så att Sonja kan montera ihop den i helgen när jag är på möte. Jag lär väl sitta som på nålar under denna helg om mobilen plötsligt skulle ringa. Då blir det nog hastighetsrekord på väg hem…..

Bubblan var groggy igår när jag kom hem från jobbet. Hon hade fått en liten knöl borttagen hos veterinären. (Och ”nej”, knölen var INTE huvudet…. 🙂 ) Det var en inkapslad historia från ett fästingbett hon fått för en tid sedan. Idag är hon åter på gott humör och är lika hungrig som vanligt…..

Gjorde en koll på Mimmi idag. Om man översätter betygen från utställningarna där Excellent ger fem poäng, Very good ger fyra, Good ger tre poäng osv, så får vår nyblivna danska och norska lilla champion ett snitt på hela 4,81. Fantastiskt! Mimmi är ännu mer kelsjuk nu när hon fått sommarfrisyr. Mycket ”klappa-magen” bliiiir det!

Idag är ingen vanlig dag, idag är det Bobs, Lovas, Stellas, Dorizs, Ziris, Zimbas, Alices, Zeldas, Tians och Tildas födelsedag! Grattis alla små ljuvlingar! Vi vet att ni förgyller era familjer med er existens och vi är så glada att fått chansen att kunnat hitta så bra familjer till våra ungar!

Här hemma påbörjas förberedelserna för nästa gäng. Det verkar bli många även denna gång och det var bra att vi tog till ganska generöst när vi byggde vår valplåda. Den kommer snart plockas in för tredje gången, några dagar innan det är dags. Matte kommer säkert sova med Sunny där någon natt innan det är valpning så att Sunny känner sig hemma i lådan. Jag kommer att montera upp spionkameran i taket även denna gång för att kunna lägga ut snuttar med filmer under de första veckorna. ”Livet i lådan” var namnet på filmsnuttarna och jag vet att flera följde dessa och inte minst var det kul för oss själva att ha i efterhand. Jag kommer dock INTE filma när matte och Sunny sover där nätterna innan! (H)  Inte heller under själva valpningen, den är vår egen upplevelse.

Jag hoppas dygnsräkningen stämmer så att födseln kommer på rätt dag. Jag skulle INTE vilja vara iväg på Perroklubbens styrelsemöte när det är valpning. Mötet är lördag-söndag 28-29/5 och jag BORDE ha marginalerna på min sida. Vi håller tummarna!

Sunny har varit iväg på ultraljud. Enligt matte var det MÅNGA små kryp i magen på Sunny. Ska hon komma upp i samma stora antal valpar som mamma Bubblan? Det sägs ju att mängden ägg som släpps går i arv från mamman. Isåfall kan det bli tvåsiffrigt igen. Det vanliga är väl annars fem-sju valpar i en ”normal” kull.

Personligen hoppas jag att Sunny ska gå hela tiden ut, bara hon inte spricker! Jag är iväg på Perroklubbens styrelsemöte ett par dagar innan beräknad nedkomst. Det är fortfarande så spännande att vara med om valpning, så det vill jag INTE missa. Det kan också vara bra om både matte och jag är på plats om det kommer många eller om något som inte får hända ändå händer.

Vill inte heller missa styrelsemötet helgen innan. Under två intensiva dagar får vi ihop upp mot 20 timmars intensivt arbete med planering av bl a den återkommande klubbträffen i Gränna och vår rasklubbsutställning i Tvååker. Vi hinner avverka massor med arbete dessa dagar, både stora och små frågor.

Här på hemmafronten har jag byggt om hundkojan litegrann så att de små väntade kan springa in och ut och få vara ifred om de vill. Från c:a fyra veckors ålder brukar de få flytta ut till lilla hagen med kojan några timmar per dag om vädret tillåter. Jag har också arbetat lite på valplådan så att den är iordning inför Sunnys småungar. Skönt att ha dessa saker klart i god tid innan, man vet aldrig vilka överraskningar man bjuds på eller hur vädret ser ut för utearbete.