Kategori: Allmänt

Hur många ”oj” jag än skriver så räcker det ÄNDÅ inte till för att beskriva hur länge sedan det var jag bloggade. Valparna har vuxit och hunnit med tre inofficiella utställningar, det har varit julhelg, nytt år, vinter-OS och jag höll på att skriva ett världskrig, men det stämmer ju förstås inte. Men ändå! De har förflutit en massa tid sedan senast. Vintermörkret har dränerat energi och bristen på snö har gjort det extra mörkt. Tur i det läget att det finns två valpar som går fullständigt bananas när man kommer hem från jobbet, de är fullkomligt galna, de små pälsnyllena. Så, till slut, nu är det dags att börja blogga igen!

Några av syskonen har vi träffat och fortsatt träffa ibland för lek. Vi är SÅ glada för hur det går för dem och över vilket engagemang familjerna visar dem. Tre av bröderna har varit med på utställningar och har. liksom våra egna tjejer, Mimmi och Sunny, fått jättefina omdömen. De har vuxit upp till fina ungdomar, våra barn! 🙂

Jag har under bloggpausen bl a tagit fram en ny webplats för en ny kennel, även den för Perrosar. Det har tagit många timmar i anspråk och den är ännu inte överlämnad till ägaren, men det börjar närma sig. Att leta bilder, uppslag, editera bilder osv tar mer tid än vad man kan tro.

Perroklubbens facebook-sida, där jag innan jul nästan ”bodde” fick under några veckor stänga. Detta beroende på att diskussionstrådar gång på gång urartade till tråkigheter och pajkastningar. Har svårt att förstå att det ska vara så otroligt svårt att hålla en normal och vettig ton när man sitter vid ett tangentbord. Mer än en gång tänkte jag: ”-Jasså, var det dags nu igen” när man såg hur trådar utvecklade sig. Och facebook som diskussionsforum? -NEJ! Det finns t om gratisplatser där man kan sätta upp riktiga diskussionsforum och istället avhandla alla de frågor och problemställningar man har. I aktuellt fall har allergi varit den brännande punkten. Allergi är absolut något riktigt fruktansvärt för både hundägare och hund och måste tas på allvar, men jag tycker inte att rasklubben öppna facebook-grupp är rätta platsen för att hålla på att älta detta. Ingen uppfödare tjänar några pengar att tala om på sin verksamhet och att då komma med utkast om att man avlar på sjuka djur gör ju givetvis att det blossar upp tråkigheter. Alla som föder upp har ju SIN syn på vad de vill utveckla och ha hos sina valpar men allergi är definitivt inget man vill ha. Hur länge skulle man kunna vara verksam om man lämnade stora mängder sjuka individer? En eller två kullar?

Sedan sades det att allergi var den vanligaste orsaken inom rasen för veterinärbesök. -Jaha, så what? Enligt Agrias undersökning som man hänvisade till är 12% av alla hundar, oavsett ras, allergiska. Men hur är läget för Perron? Är det 5% som är allergiska av dem? Är det 8%? -Svaret är att ingen vet. Dels är Agrias undersökning några år gammal, dels finns ingen ras specifikt angiven. Skulle det vara MER än 12% av Perron som var drabbat vore det ju verkligen något att ta itu med och undersöka. Dock är det faktiskt fortfarande så att Perro de Agua Español är en väldigt frisk och sund ras jämfört med många andra. Något MÅSTE faktiskt vara den vanligaste orsaken till veterinärbesök. Att handla av en SKK registrerad kennel är den största garantin för att få en frisk hund i och med t ex doldafel-försäkringar och eventuella återköpsklausuler.

Hursomhelst, nu är Perroklubbens facebooksida öppnad igen till glädje för mig och en massa andra. Denna gång är det inte en öppen grupp, utan man måste ansöka om att få vara med. Skönt. Det är ingen rättighet att få vara med överallt.

Med detta ganska tuffa inlägg återupptar jag bloggandet. Det kommer garanterat att bli fler inlägg här igen (FÄRRE är svårt att få till!) 🙂

Oj, så länge sedan jag skrev något härinne! Tänkte försöka knacka ner ett par rader igen. Förra helgen var Bubblan och jag på besök i Kalmar och hälsade på gammelhusse och Bubblan fick då lite egentid och hälsa på kompisarna Tindra och Basco. Valparna var hemma hos matte och tränade på att vara utan sin mamma ett par dygn. Vår grävexpert var på besök med grävaren och justerade en del på tomten och valparna fick på köpet en stor sandhög att busa och klättra i.

Vi är ”på tårna” hela tiden för att se när signalerna om toabesöken kommer och vi hinner (oftast) ut med dem i tid. Det blir en del besök i skogen utöver de vi försöker hålla tidsintervallen på. Oftast försöker vi komma ut varannan till var tredje timme. Mycket beröm och godis när de ”gjort rätt” ute. Inga bannor när en olycka ändå händer inomhus utan bara lyfta ut dem och säga att ”det är HÄR du skulle gjort det”. Vi har ju fortfarande tre små tjejer kvar, varav den ena av dem flyttar nästa helg, så det är ett väldigt passande för att komma framåt med rumsrenhetsträningen. Men vi ser tydliga tecken på att de förstått vad som gäller även om man inte alltid kan hålla sig när man är liten.

Har det blivit lugnare då nu när sex av dem flyttat? -NÄÄÄÄEEE! Mängden bus ökar i kvadrat i förhållande till hur de växer. Det är ett otroligt busande, morrande, skällande, härjande och bitande! Det är SÅÅ skönt när alla bestämt sig för att knoppa samtidigt en stund! Just nu, när jag sitter och skriver, ser jag hur Mimmi försöker strimla min högersko i hallen. Att strimla skor, strumpor, byxor och tröjor är favoritintresset! Bubblan har en stund egentid med matte och är med henne och handlar och postar brev i Stenkullen, annars är valparna också glada åt att hända som örhängen i Bubblans öron. Bubblan leker lite VÄL våldsamt med barnen, men bara de får växa till sig lite så kommer det bli suveränt för Bubblan att ha ett par ungar att busa och rusa med.

Visst saknar vi de som flyttat ifrån oss, men vi hoppas träffa alla familjerna och valparna framledes. Vi kommer ju återuppta allt åkande igen efter årsskiftet på diverse utställningar och rallylydnadstävlingar så vi håller kontakten med våra valpköpare. Kanske finns det rentav en nattplats att låna för husbilen hos någon 😉

Och på tal om utställningar, oturen har varit framme! I slutet av november är det valputställning på Åby i Göteborg, men där kan vi inte vara med för valparna är sex dagar för unga. SEX DAGAR! MyDog på svenska mässan i Göteborg då? Nej, där är de tre veckor för unga för att få vara med! Har det gått troll i datumen? :-[   På MyDog får vi i alla fall komma in med dem så de får se lite andra hundar och vänja sig vid miljön. Husse och Matte får också äntligen återse en massa bekanta perromänniskor, det känns som om det var länge sedan senast.

Ja, det blev ett par rader i alla fall. Nu ska jag ut i skogen med valparna och göra ni-vet-vad……….. :-O

Så har vår älskade lilla Piraten flyttat och fått sitt nya namn Zorro, vilket var väldigt passande med den mask han har. Bubbelmammas Hot One flyttade till Rävlanda med sin familj Härnvi. Vi hoppas träffa både honom och familjen snart igen. Lycka till med varandra! (Har redan sett att Zorros husse gett honom en Frölunda-halsduk, husse hade väl ingen med HV71 på, antar jag…..  😉   )

Sam blev stockholmare, nästan i alla fall, han flyttade till Bagarmossen, hem till Björn Karlsson med familj.  Hos oss hette han ”Flugan” under uppväxten eftersom han hade en frackfluga eller propeller på bröstet. ”Bubbelmammas Yummy Hot Dog” fick det något kortare namnet ”Sam” av sin familj, och det borde bli väldigt mycket enklare att ropa än sitt kennelnamn. Sonja hade extra band till denna lille kille, vilket gjorde att det blev ett känslosamt ”hejdå” till honom. Vi vet att vi kommer träffa denna underbara kille igen och vi hoppas och tror att familjen och Sam tar väl hand om varandra! Vi säger ”på återseende”!

Hos oss hette hon som liten ”Cyndee” och hennes nya familj döpte henne till Kajsa. Namnet hos SKK är ”Bubbelmammas Hot’n’ Sweet”. Hon flyttade med familjen Larsen till Gjövik i Norge. Kajsa var en riktig ”darling”, väldigt vacker och väldigt charmig. Det var inte utan att det kändes sorgligt när de lämnade oss för hemresan med sin valp. Vi är så säkra på att familjen och Kajsa kommer ha mycket utbyte av varandra under många år. Stort lycka till, både familjen och Kajsa!

Rocky (Bubbelmammas Hot’n’ Spicy) fick flytta hem till matte Anitha i Strömstad i fredags. Vi lärde känna honom som den som var minst och med flest busiga upptåg med ett hjärta av guld. Tror inte han hade så mycket tid att äta så han var aningen mindre än sina syskon när han flyttade till Bohuslän. Matte Anitha rapporterar att han sköter sig bra, han äter som han ska och påkallar uppmärksamheten när han vill gå ut och besöka toaletten ute. Lille knasboll, vi kommer säkert träffa dig snart igen. Och det ser vi fram emot!

 

Tre av de små har flyttat hem till sina nya familjer. Visst märks det även om de som fortfarande finns kvar busar vilt med varandra. Vet inte hur medveten Bubblan är om att det saknas tre men vi har inte sett att hon oroat sig eller letat efter dem när vi är på promenad. Promenaderna i skogen är en skräckblandad förtjusning hos Husse och Matte och bara förtjusning hos valparna. De är så modiga så att de ger sig iväg på långväga äventyr och det verkar SÅ kul att upptäcka alla pinnar, kvistar och kottar som kommer i deras väg. Det är också tydligt att de vill  kissa och bajsa ute, samtliga sätter sig snart efter vi satt ner dem på marken. De får massor av beröm av oss när de lyckas så bra. Vi har så smått också börjat träna lite inkallning även om de fortfarande är små. Vi sitter på huk och när de kommer springande mot oss ropar vi på dem för att få dem att lyckas och bli överösta med beröm när de blir gullade vid framkomsten.

I morgon söndag flyttar två till från oss och då börjar det väl märkas på allvar att skaran krymper. Vi trodde nog att det skulle vara enormt sorgligt att se hur de nya ägarna far iväg med ”våra” valpar och där man bara ser bakluckan på bilarna försvinna iväg. Men det har varit omöjligt att inte smittas av de nya ägarnas glädje över sina guldklimpar. Två av de som borde haft lättast för att hitta nya hem har vi ännu inte hittat något hem till, det är en liten tjej och en underbar kille som finns kvar. Vi hoppas kunna hitta några som vill ha en perrovalp som kommer sätta guldkant på tillvaron för dem under många år framöver.

Avslutar inlägget med en film där mamma Bubblan leker med sina barn, det var sista lektillfället innan skaran skingrades. Man ser att hon tycker de är roliga att leka med och hon leker tufft men försiktigt med de små. (Filmen är på 75Mb, så en hyfsad förbindelse krävs…..)

Milo, eller Bubbelmammas Hot Shot, blev hämtad av sin nya familj 27/9. Husse som har jägarintressen kommer ta med Milo på viltspårsäventyr, även om vi hoppas att Milo inte behöver konfronteras med björnarna som jagas ibland. Han är ju själv som en liten nallebjörn 😉

Milo flyttar till Per & Susanne med familj i Lima, Dalarna, och blir ju då en dalmas. Vi är säkra på att de kommer trivas ihop på den stora gården där. Vi kommer och våldgästar dig någon gång Milo för att se hur Du sköter dig! Så tills vi ses igen säger vi ”Hej så länge!”

På onsdagkvällen var det dags för första lilla killen att flytta hem till sin nya familj. För oss känns det väldigt skönt i övertygelsen att både familjen och lilla Boston kommer passa varandra perfekt. Senare på kvällen fick vi ett SMS att han skötte sig mycket bra under hemresan och i sitt nya hem.

Familjen Eberstein bor i Floda på bara några kilometers avstånd, Så Bubblan (och Mimmi som kommer bo kvar hos oss) får förhoppningsvis chansen att träffa honom för lek och se hur han växer upp. Som rubriken säger har han fått namnet ”Boston” av sin familj, det låter ju alldeles utmärkt och aningen lättare att ropa på än ”Bubbelmammas Hot Stuff”. (När jag själv var i femtonårsåldern i mitten av sjuttiotalet hette favoritbandet just ”Boston”, kul notis i kategorin ”oviktigt vetande”  (H)   )

Vi vinkar ”Hejdå, vi ses igen” till lille Boston och önskar honom och familjen lycka till! Se till att ta hand om och älska varandra!

 

Resan till veterinären blev protestfylld och högljudd. Att åka bil i burar var tydligen ingen hit efter ljudet att döma. Det luktade väl inte direkt liljekonvalj i bilen när vi kom fram….  🙁

Först av allt var det parvovaccinering av alla små trollen. Det var nog lilla Sunny som hade mest synpunkter på det, men det är alltid hon som har synpunkter och som pratar i tid och otid. Annars var det ingen som verkade ha nåt emot att få något nålstick. De är väl härdade efter att syskonen överfallit och genomborrat varandra med sina små sylvassa tänder. :-[

Efter det var det dags för chipmärkning och besiktning. Chipmärkningen väckte protester hos flera, jag tror det var fyra som tyckte att det gjorde lite ont, även om pipandet väl också var ett tecken på att de blev rädda och bara tyckte det var otäckt. Nålen som förde in RFID-chipet var ju, av förklarliga skäl, betydligt grövre än vaccinationsnålen. Bara själva pappersarbetet med så många som nio valpar var omfattande. Det kändes, klämdes och kollades tänder. Efter att ha gått igenom hela gänget var veterinären förtjust över kullen. ”En mycket fin kull, välskapta, lugna och mycket trygga valpar, något som är väldigt viktigt i den här rasen”. Vår veterinär kunde INTE låta bli att gulla med dem, det märktes att han verkligen gillade Bubblans ”nine wonders of the World” eller ”Bubblans heta hög” som vårt ”arbetsnamn” på valpkullen är hos oss.

Veterinären var ny på mottagningen som han tagit över efter Hans-Jörgen Nielsen som gått i pension sedan han hjälpte oss att få fram valparna. Den nya, Gustaf Elsing, har ALLA chanser att lyckas med sitt arbete. En mycket trevlig, sympatiskt och till synes kunnig djurdoktor. Vi var ju lite oroade över Nielsens pensionering och övervägde byte till annan veterinärmottagning, men det blir tveklöst så att vi stannar på samma ställe trots bytet av innehavare. Detta var inte beroende på att han gillade kullen, det kändes rätt med honom i alla fall. – Bra betyg till dig, dr. Elsing! 😉

Valparna sjöng ikapp bak i bilen på hemvägen och det var skönt för både dem, Bubblan, Matte och Husse när vi åter fick placera dem i utehagen igen efter hemkomsten. Efter lite käk fortsatte sedan lekarna dem emellan.