Bubbelbabbel

Så har vår älskade lilla Piraten flyttat och fått sitt nya namn Zorro, vilket var väldigt passande med den mask han har. Bubbelmammas Hot One flyttade till Rävlanda med sin familj Härnvi. Vi hoppas träffa både honom och familjen snart igen. Lycka till med varandra! (Har redan sett att Zorros husse gett honom en Frölunda-halsduk, husse hade väl ingen med HV71 på, antar jag…..  😉   )

Sam blev stockholmare, nästan i alla fall, han flyttade till Bagarmossen, hem till Björn Karlsson med familj.  Hos oss hette han ”Flugan” under uppväxten eftersom han hade en frackfluga eller propeller på bröstet. ”Bubbelmammas Yummy Hot Dog” fick det något kortare namnet ”Sam” av sin familj, och det borde bli väldigt mycket enklare att ropa än sitt kennelnamn. Sonja hade extra band till denna lille kille, vilket gjorde att det blev ett känslosamt ”hejdå” till honom. Vi vet att vi kommer träffa denna underbara kille igen och vi hoppas och tror att familjen och Sam tar väl hand om varandra! Vi säger ”på återseende”!

Hos oss hette hon som liten ”Cyndee” och hennes nya familj döpte henne till Kajsa. Namnet hos SKK är ”Bubbelmammas Hot’n’ Sweet”. Hon flyttade med familjen Larsen till Gjövik i Norge. Kajsa var en riktig ”darling”, väldigt vacker och väldigt charmig. Det var inte utan att det kändes sorgligt när de lämnade oss för hemresan med sin valp. Vi är så säkra på att familjen och Kajsa kommer ha mycket utbyte av varandra under många år. Stort lycka till, både familjen och Kajsa!

Rocky (Bubbelmammas Hot’n’ Spicy) fick flytta hem till matte Anitha i Strömstad i fredags. Vi lärde känna honom som den som var minst och med flest busiga upptåg med ett hjärta av guld. Tror inte han hade så mycket tid att äta så han var aningen mindre än sina syskon när han flyttade till Bohuslän. Matte Anitha rapporterar att han sköter sig bra, han äter som han ska och påkallar uppmärksamheten när han vill gå ut och besöka toaletten ute. Lille knasboll, vi kommer säkert träffa dig snart igen. Och det ser vi fram emot!

 

Tre av de små har flyttat hem till sina nya familjer. Visst märks det även om de som fortfarande finns kvar busar vilt med varandra. Vet inte hur medveten Bubblan är om att det saknas tre men vi har inte sett att hon oroat sig eller letat efter dem när vi är på promenad. Promenaderna i skogen är en skräckblandad förtjusning hos Husse och Matte och bara förtjusning hos valparna. De är så modiga så att de ger sig iväg på långväga äventyr och det verkar SÅ kul att upptäcka alla pinnar, kvistar och kottar som kommer i deras väg. Det är också tydligt att de vill  kissa och bajsa ute, samtliga sätter sig snart efter vi satt ner dem på marken. De får massor av beröm av oss när de lyckas så bra. Vi har så smått också börjat träna lite inkallning även om de fortfarande är små. Vi sitter på huk och när de kommer springande mot oss ropar vi på dem för att få dem att lyckas och bli överösta med beröm när de blir gullade vid framkomsten.

I morgon söndag flyttar två till från oss och då börjar det väl märkas på allvar att skaran krymper. Vi trodde nog att det skulle vara enormt sorgligt att se hur de nya ägarna far iväg med ”våra” valpar och där man bara ser bakluckan på bilarna försvinna iväg. Men det har varit omöjligt att inte smittas av de nya ägarnas glädje över sina guldklimpar. Två av de som borde haft lättast för att hitta nya hem har vi ännu inte hittat något hem till, det är en liten tjej och en underbar kille som finns kvar. Vi hoppas kunna hitta några som vill ha en perrovalp som kommer sätta guldkant på tillvaron för dem under många år framöver.

Avslutar inlägget med en film där mamma Bubblan leker med sina barn, det var sista lektillfället innan skaran skingrades. Man ser att hon tycker de är roliga att leka med och hon leker tufft men försiktigt med de små. (Filmen är på 75Mb, så en hyfsad förbindelse krävs…..)

Milo, eller Bubbelmammas Hot Shot, blev hämtad av sin nya familj 27/9. Husse som har jägarintressen kommer ta med Milo på viltspårsäventyr, även om vi hoppas att Milo inte behöver konfronteras med björnarna som jagas ibland. Han är ju själv som en liten nallebjörn 😉

Milo flyttar till Per & Susanne med familj i Lima, Dalarna, och blir ju då en dalmas. Vi är säkra på att de kommer trivas ihop på den stora gården där. Vi kommer och våldgästar dig någon gång Milo för att se hur Du sköter dig! Så tills vi ses igen säger vi ”Hej så länge!”

På onsdagkvällen var det dags för första lilla killen att flytta hem till sin nya familj. För oss känns det väldigt skönt i övertygelsen att både familjen och lilla Boston kommer passa varandra perfekt. Senare på kvällen fick vi ett SMS att han skötte sig mycket bra under hemresan och i sitt nya hem.

Familjen Eberstein bor i Floda på bara några kilometers avstånd, Så Bubblan (och Mimmi som kommer bo kvar hos oss) får förhoppningsvis chansen att träffa honom för lek och se hur han växer upp. Som rubriken säger har han fått namnet ”Boston” av sin familj, det låter ju alldeles utmärkt och aningen lättare att ropa på än ”Bubbelmammas Hot Stuff”. (När jag själv var i femtonårsåldern i mitten av sjuttiotalet hette favoritbandet just ”Boston”, kul notis i kategorin ”oviktigt vetande”  (H)   )

Vi vinkar ”Hejdå, vi ses igen” till lille Boston och önskar honom och familjen lycka till! Se till att ta hand om och älska varandra!

 

Resan till veterinären blev protestfylld och högljudd. Att åka bil i burar var tydligen ingen hit efter ljudet att döma. Det luktade väl inte direkt liljekonvalj i bilen när vi kom fram….  🙁

Först av allt var det parvovaccinering av alla små trollen. Det var nog lilla Sunny som hade mest synpunkter på det, men det är alltid hon som har synpunkter och som pratar i tid och otid. Annars var det ingen som verkade ha nåt emot att få något nålstick. De är väl härdade efter att syskonen överfallit och genomborrat varandra med sina små sylvassa tänder. :-[

Efter det var det dags för chipmärkning och besiktning. Chipmärkningen väckte protester hos flera, jag tror det var fyra som tyckte att det gjorde lite ont, även om pipandet väl också var ett tecken på att de blev rädda och bara tyckte det var otäckt. Nålen som förde in RFID-chipet var ju, av förklarliga skäl, betydligt grövre än vaccinationsnålen. Bara själva pappersarbetet med så många som nio valpar var omfattande. Det kändes, klämdes och kollades tänder. Efter att ha gått igenom hela gänget var veterinären förtjust över kullen. ”En mycket fin kull, välskapta, lugna och mycket trygga valpar, något som är väldigt viktigt i den här rasen”. Vår veterinär kunde INTE låta bli att gulla med dem, det märktes att han verkligen gillade Bubblans ”nine wonders of the World” eller ”Bubblans heta hög” som vårt ”arbetsnamn” på valpkullen är hos oss.

Veterinären var ny på mottagningen som han tagit över efter Hans-Jörgen Nielsen som gått i pension sedan han hjälpte oss att få fram valparna. Den nya, Gustaf Elsing, har ALLA chanser att lyckas med sitt arbete. En mycket trevlig, sympatiskt och till synes kunnig djurdoktor. Vi var ju lite oroade över Nielsens pensionering och övervägde byte till annan veterinärmottagning, men det blir tveklöst så att vi stannar på samma ställe trots bytet av innehavare. Detta var inte beroende på att han gillade kullen, det kändes rätt med honom i alla fall. – Bra betyg till dig, dr. Elsing! 😉

Valparna sjöng ikapp bak i bilen på hemvägen och det var skönt för både dem, Bubblan, Matte och Husse när vi åter fick placera dem i utehagen igen efter hemkomsten. Efter lite käk fortsatte sedan lekarna dem emellan.

Ojdå. EXTREMT länge sedan jag bloggade senast! Sanningen att säga har det varit fullt upp, med valpar, med kisstidningar, med plåtande, med bildsorterande och med något dumt som kallas arbete……. PLUS en massa annat. Jag har inte varken hunnit eller orkat 🙁 Skulle också hunnit med att bygga en hemsida som jag heller inte hunnit med. Tänkte dock åstadkomma några raders blogginlägg ikväll.

Det börjar närma sig utflyttning för några av valparna. Även om det inte är alla så känner jag ändå redan separationsångest. Om man är uppe på ärende på natten eller när man tidigt i ottan ska sätta igång morgonkaffet ser man dem. Alla dessa små söta ansikten som följer en och undrar om man kan tänkas plocka upp dem så de får misshandla husses stora näsa eller hans stora grytlappar till öron. För visst, bits, det gör de! Känner som sagt att jag redan nu kommer att sakna de små huliganerna och deras små personligheter, deras nycker och röster. De allra flesta har egna röster som lätt går att urskilja vem det är som låter.

I den bästa av världar hade alla ”hittat hem”, men det är som sagt några godingar som stannar ytterligare lite tid hos oss. Förhoppningsvis kommer det att lösa sig snart för allihopa.

Sitter här på kvällskvisten och tänker på morgondagen då alla ska transporteras till veterinären för vaccinering, chipmärkning och besiktning. Det blir ett äventyr! Hade det varit fyra-fem stycken hade det väl varit EN sak, men NIO. NIO!  :-O   Bubblan ska också med, det är vaccinationsdags även för henne. Hon får visa hur det ska gå till, hon brukar ta sprutor utan att ens blinka.

Sedan är det färdigställande av ”skicka-med-paketen” som valpköparna ska få med sig. Det blir en massa saker i dessa och t ex fotoalbum och bild-DVD tar ju lite tid att färdigställa. Matte arbetar med det ”kompendium” som är skrivs till var och en av småttingarna. På onsdag sedan går flyttlasset för den första lilla killen som inte flyttar längre än till Floda. Vi hoppas att vi får träffa honom lite då och då för lek och annat då vi finns i samma kommun på några kilometers avstånd. Resten kommer vi försöka kontakta för att försöka träffa när vi är på turné på utställningar, rallylydnad och annat åkande med husbilen.

Sedan fortsätter valphämtandet framåt helgen, då det försvinner småttingar till Bohuslän, Dalarna och Stockholm. Det är jättekul att höra alla de namn de fått av sina familjer, vi har ju fortsatt kalla dem för de namn de fick av oss direkt vid födseln som var ”beskrivande” för att vi skulle veta vem vi vägde varje morgon.

Får nog gå upp många gånger inatt för att möta alla 18 små ögonen. En får passa på………

Med de små vassa mjölktänderna på plats, på alla utom en av valparna, ger de varandra bett i öron, tassar och svansar. Allt under offrens högljudda protester. Efter att själv ha blivit utsatt för dessa små huliganders bett i fingrar, tår och hälsenor kan även husse konstatera att det känns ordentligt! Stackars Bubblan har blivit biten och riven på tuttarna, så hon har också flera gånger protesterat högljutt. De är fortfarande väldigt intensiva när de ska ammas av henne. Valparna har nu fått väldigt mycket bus i benen, men det är inte alltid som balans och kordination hänger med intentionerna. Det är faktiskt ganska länge sedan jag spontanskrattat högt så mycket som under de senaste veckorna. 😛

Intresset för valparna ökar en hel del nu. Två av dem är tingade och det är flera valpar i processen av att besökas, beundras och tingas. Vi har flera besök inbokade den närmaste tiden. Klart är iallafall att de fantastiska syskonen kommer att flytta med stor geografisk spridning och vi hoppas framledes få träffa de små underverken när vi åker runt landet på utställningar igen, med början efter årsskiftet 2013-2014. Det känns SÅ spännande att få se hur de kommer att se ut som vuxna! Vi har fullt upp med att ta upp dem och gulla med dem och försöka fördela vår omsorg jämt mellan dem. Det gäller ju att alla ska få mycket gullande och bli vana vid människor, deras händer och hantering. På några av dem ser man en väldig skillnad mellan kloklippningarna, från att förra gången tills nu vid det senaste tillfällle gått från att protestera i högan sky, SOMNA vid kloklippningen!

De har också fått vara ute på ”grönbete” för första gången, vi har alltså låtit dem springa fritt på gräsmattan utan avgränsande kompostgrindar. De är ju fortfarande så små att de håller sig väl inom avstånd så de vet vart mamma Bubblan, matte och husse är någonstans. Det går bra med halva gänget åt gången, tar man ut alla nio blir man lätt nervös när det blir valpöversvämmning på tomten och de drar iväg åt alla möjliga håll. (Ja, även de mest OMÖJLIGA håll verkar det som 😉 ) Vi har haft sådan tur med vädret senaste tiden att de kunnat vara ute 4-5 timmar per dag. Ett par dagar har det regnat och då har de fått nöja sig med att vara i uterummet som vi täckt med gamla mattor och tidningar. 1 skottkärra per dag, det är vad vi fyller med förbrukade tidningar! Och som jag skrivit tidigare, det är ännu mer skit i tidningen när de lämnar oss jämfört med när de lämnar tryckeriet! 😉

Så kommer då femveckorsbilderna, samtliga är klickbara som vanligt!