Livet i lådan avsnitt 4

Ja, livet bara går vidare i valplådan. Mimmi verkar inte vara det minsta trött på dem än. Hon går SÅÅÅ troget till dem och ger dem mat, tvättar och pysslar om dem. Detta är den mest okomplicerade kull vi haft- Alla ungar går upp fint i vikt och de börjar nu börja öppna sina små ögon. Nu passerar vi två veckor och halva tiden innan de får träffa sina familjer. Vi håller hårt på fyra veckors ålder innan de får ta emot besök.

Livet i lådan, avsnitt 3

Dags för lite inblickar i lådan igen. Det händer inte så mycket mer än att det är mat- och sovdags mest hela tiden. Fr första gängen sker allt automagiskt, vi behöver inte hjälpa någon med svag viktutveckling att hitta bästa matplatsen hos Mimmi. Alla har väldigt fin viktkurva denna gång. Vi följer vikten noga och via dagliga vägningar jämför vi mellan valpar, från en dag till nästa och via diverse exceldiagram har vi koll även gentemot tidigare kullar.

Livet i lådan 2

Det är ett evigt ätande och sovande. Mimmi tar det med jämnmod och tar så fint hand om sina valpar. Väldigt försiktigt och fint pysslar hon om dem och man hör på henne när någon ”gått vilse” i valplådan så hon inte kommer åt valpen utan att behöva störa de som ammas. Om Mimmi gnäller får man hjälpa henne att flytta fram någon liten till henne så hon kan ha koll på läget. 

I dagens avsnitt är det fortfarande ganska lite som händer, det kommer bli mer livat framöver, jag lovar! 😅

Livet i lådan nr1 -2020

Natten till den 9:e maj fick Mimmi åtta små välskapta valpar. Hela förloppet var helt lugnt, för henne, valparna och för oss andra. Maggie och Sunny sov mest men ibland gick Sunny och tittade efter var Matte fanns.

Jag tog en liten film. Det händer kanske inte så mycket men de är ju nyfödda! På filmen är de mellan fyra och nio timmar gamla. 

 

En resa lik Vasaloppet – Nu drar vi repet!

En otrevlig period i livet just nu. En farsot som föddes i Kina sköljer över världen, Vi vet ännu inte hur lång tid det tar innan det är över.

Det var dags för löp på både Mimmi och Sunny, Vi hade planerat dejt för båda med en fantastisk kille i Nederländerna. Vi lämnade Maggie hos Bubblans familj inne i Göteborg för att kunna koncentrera oss på Maggies mamma och moster. Vi visste att vi antagligen skulle sakna vårt lilla glädjepiller under resan men vi ansåg ändå att det var bäst så. Det fanns ju in liten aning av oro för Corona-viruset redan när vi åkte men det skulle bli värre. Mycket värre.

Under den dryga veckan vi var iväg hände MASSOR i världen och vi satt där i Amsterdam och följde nyheter på Aftonbladet och på svensk radio. Några dagar innan vi var klara med dejtandet därnere kom besked om att Danmark stängde sina gränser och att polisen där skulle få hjälp av militären att kontrollera gränserna. Det tog en stund innan jag kunde hitta information om att svenskar och norrmän skulle kunna använda Danmark som transitland på sin resa hem.

På campingen i Amsterdam handlade vi frukostbröd varje morgon, Färskt, nybakat och gott. Plötsligt på söndagen, samma dag vi skulle åka kunde man plötsligt inte betala med mynt eller sedlar längre, Personalen ville inte ha kontakt med någonting. En skylt hade kommit upp som informerade om att endast kortbetalning var möjlig. Efter utcheckning senare samma dag fann vi att trafiken i Amsterdam var aningen glesare än vanligt.

Ju längre vi åkte desto glesare blev trafiken. Vi gjorde ett kort stopp i Tyskland för att tanka men körde sedan ända upp till Flensburg där vi ställde oss utanför Citti Park för övernattning. På ställplatsen var det ovanligt många husbilar, 12-13 stycken. Det var några svenskar där men vi gissade att några av bilarna med andra nationaliteter avvaktade om det skulle komma regeländringar så även de skulle kunna resa norrut genom Danmark. Här fick vi via radio information om att Nederländerna som vi just lämnat stängt alla restauranger , caféer osv.

På måndagen skulle vi handla lite innan fortsatt resa. På Calles, som vi nästan alltid besöker, brukar det vara väldigt trång och ute är det nästan alltid svårt att hitta parkeringsplats. Men inte denna gång! Vi var HELT ensamma inne i butiken! Det bruka svämma över av kunder! Jag plockade upp min telefon för att se om det på deras hemsida stod något om att det var stängt i butiken i Harrislee, men inte då, det var öppet som normalt.

Då var det dags för att se om vi blev insläppta för genomresa genom Danmark. Det första vi upptäcker: Den gränspassage där vi alltid åker igenom på hemvägen var stängd och igenbommad. Vi fick leta oss till gränsövergången på stora motorvägen. Vi blev positivt överraskade när det inte var nån kö alls! Man vi blev inte direkt insläppta utan vinkades åt sidan. Där kontrollerade en militärpolis våra pass och vi fick bedyra att vi var på väg hem till Sverige. Han önskade oss trevlig resa och vinkade igenom oss. På andra sidan gränsen, inne i Danmark var det kö. Dryga halvmilen av stillastående bilar. Tyskland hade just stängt gränsen mot Danmark! Dessutom skulle Tyskland dagen efter stänga alla ”icke nödvändiga” affärer! (Jag vet inte om sortimentet på Calles kan kallas för ”nödvändigt” men kanske är det så.)

Vi körde rakt genom Danmark och upp till Örkelljunga för att övernatta. Jag fick besked från jobbet att jag inte var välkommen dit utan skulle arbeta hemifrån kommande veckor och avtalade därför med chefen att jag skulle komma runt Borås och hämta dator och lite annat på hemvägen. 

Ja, en resa där vi kände att likt Vasaloppet hann vi precis fram till nästa punkt innan repet drogs precis bakom oss. Det började ju faktiskt redan hemma. Hade Mimmi och Sunny valt att vänta en vecka med löpstart hade vi inte ens kommit iväg!

Nu är det bara att hoppas på att det ”tagit sig” för dem, för den ena eller för båda! Allt rörande hundrelaterade händelser verkar vara avblåst fram till iallafall juli, så det finns tid för småttingar hos oss!

Midvinternattens köld är hård…..

….eller ”-Näe, tvärtom!”
Idag är det första februari och vi har knappt haft minusgrader än i vinter. Jag är osäker på om jag upplevt en sådan mild januari innan. Det har hänt massor sedan senaste inlägget såklart, då det är länge sedan senaste inlägget. Det är ju mest vid valptider det uppdateras på denna lilla web. Jag har istället hållit på med lite annat diverse smått och gott. Jag har köpt ny bil och sålt den gamla, vi har varit på höstresa i Belgien och Nederländerna, jobbat med perroklubben, gjort en del webarbete både för oss själva och lite externt, bl a i en webshop för hundtillbehör. 

På vår höstresa i Belgien/Nederländerna passade vi på att träffa Truffel och hans mamma Mocca.  Truffel kommer bli pappa till Sunnys nästa kull om allt går som tänkt. Skulle Mimmi löpa samtidigt som Sunny kanske det blir två kullar samtidigt med Truffel som pappa. Det är för oss något av en drömparning, han är en otroligt trevlig och snygg hund. Vi har ju träffat hans mamma Mocca vid flera tillfällen och vi vet att även hon är en makalöst trevlig hund.

På sista bilden nedan är det Truffel tilsammans med sin mamma Mocca.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Amsterdam bodde på på samma camping där vi alltid brukar bo, Camping Zeeburg. Sommartid är det väldigt fullt här men när vi besöker är det off-season och det finns gott om plats.  Vi närmar oss nu nästa resa dit då vi ska träffa Truffel och hans familj igen. 

 

Livet utanför(!) lådan 9, 20190725

Ja, jag vet… Det är länge sedan det kom någon film. Vi har ett jämt jobb med småttingarna nu när de blir mer och mer stojiga. Få människor vet hur jobbigt det är att hålla koll på elva hundar samtidigt som man pratar med folk i mobiltelefon klämd mellan axel och öra och samtidigt balanserar en kaffekanna till valpköpare på besök! 🤣

Nåja, vi tar igen glappet nu med längd och kvalitet! Bubbelmammas proudly presents ”Livet utanför(!) lådan” 🤠 Håll till godo!