Bubbelbabbel

Så har de första 10 dagarna passerat. Alla tio valparna växer fint och Bubblan verkar kunna ge dem den mat de behöver så här långt. Hon tycker att det är ganska enformigt liv och är lite otålig, men det är väl så när de är så många. Det är alltid NÅGON som vill ha mat även om syskonen sover.

I helgen var jag på styrelsemöte med Perroklubben, så Sonja fick ta hand om hela gänget hela helgen. Det är svårt att ge Sunny & Mimmi den uppmärksamhet som behövs och att ge dem långpromenader när det finns veckogamla valpar som måste ses till. Det var en intensiv och lång arbetshelg även på styrelsemötet och vi fick massor gjort, så tiden var allt annat än bortkastad.

Under helgen kom de två första ögonöppningarna som jag missade. Det är alltid lika fint att se hur det först blir små springor som sedan öppnar sig mer och mer varefter de små valpisarna mer börjar likna riktiga hundar. Nåväl, det finns ju några småttingar kvar som man får se när de öppnar sina ögon!

Valparna börjar redan visa sina personligheter. Någon är jättearg när den inte hittar ”sin” tutte på Bubblan, en annan nöjer sig med vilken tutte som helst bara den får gå och lägga sig uppe på nåt syskon när den käkat en stund. i ser idag att det inte är så långt borta tills de första små blå ögonen kommer att synas och att de blir seende. Vilken stor och främmande värld som kommer att uppenbara sig. En stor, skäggig utomjording som Bubblan kallar ”Husse” och två jättestora hundar till, nästan lika stora som mamma. Det blir spännande att bekanta sig med lådan ett antal dagar innan det byggs en liten ”mini-hage” direkt utanför lådan. Inte för stor, man måste ju hitta ”hem” igen!

Vi håller noggrann koll på allas utveckling och vikt. Vi gör daglig vägning av alla de små och för in dessa resultat i en vikttabell som sedan genererar ett linjediagram som ses nedan. Är det någon som släpar efter lite så prioriterar vi denna valp. Den får då förtur på någon ”bra tutte”, alltså en som ger lite mer. Bubblan tar någon håltimme ibland och då sover oftast alla småttingarna gott, ibland i en enda stor hög på varandra.

Så här ser början på viktkurvan ut, något vi följer och jämför med förra kullens.

Vu har idag fått säga hejdå till den kille som kom ut föst av alla i kullen. Han hade fått lunginflammation och orkade inte med det. Vi fick liv i honom ett antal gånger och han fick penicillinspruta men han orkade inte. Hjärnan kan också fått syrebrist under något av stoppen. Bubblan och vi andra får nu ägna oss åt övriga tio.

Vi sitter här vid lådan och tittar på alla de 11 små. Det är en del högljudda känsloyttringar när de inte hittar sin tutte där de tänkt sig att den ska vara. Inte lätt att vara liten och blind! Det händer faktiskt att de somnar någon minut samtidigt som alla andra, men det är ovanligt. Då blir det fullständigt tyst och även mamma Bubblan kan slumra till. Dock väcks hon ganska snart igen av sina egna snarkningar, rycker till och tittar förebrående på oss. ”-Vad gör ni, kan jag inte få sova en stund?” Att det skulle vara hon själv som snarkat verkar inte finnas som alternativ!

Gång på gång räknar vi alla valparna så att ingen saknas; -En, två……. Seven-Eleven. Som en servicebutik! Elva stycken, helt galet! 🙂

Nu finns bilder på alla, var och en av dem! Kika in på kennelsidan! http://www.bubbelmammas.se/?cat=5